Stureplan äger... YOGA! :-)
Idag har jag varit på ett perfekt yoga ställe i både direkt och överförd betydelse - Perfection Bikram studio i närheten av Stureplan. Som ni kan läsa i mitt tidigare inlägg så var det för crowded på Söder och även lite halväckligt för min smak. Perfecton har lämnat ett helt annat intryck... Vi var bara 4 stycken deltagare. Tror det kan bero på den sena tiden men i mångt och mycket även på det högre priset. Ett 10-dagars prova-på kort kostar 350 på Bikram Södermalm och 450 på Stureplan. Om man går och yogar varannan dag under sin provperiod så blir det 20 kr extra per klass. Kaffe och bulle. Som man köper i Pressbyrån utan att blinka. Vi människor är konstigt snåla på saker som är bra för oss. Vi köper ett glas vin på krogen för 100 spänn men tycker det är för dyrt att uppgradera sitt träningskort för 60 kronor i månaden för att få bokning, frysning och barnpassning i 31 dagar. Har ingen lärt oss räkna och jämföra medan vi var små?..
PRIS: 20kr
Anyway. För de extra 20 kronorna fick jag:
- Ett supertrevligt bemötande av en STÅENDE receptionist som inte satt på en stol bakom någon disk och tryckte.
- Gott grönt te, iskallt vatten med c-vitamin brus och sitta ner en stund i en lädersoffa istället för att behöva sitta "i någons knä" på en bänk eller golvet.
- Hänga upp min jacka och lägga mina kläder i ett låsbart skåp.
- Lämna mina värdesaker i receptionen.
- Ta precis den plats jag vill ha i salen - strax till höger om instruktören :-)
- MYCKET tydligare instruktioner trots samma mantra. Jag fattade positionerna bättre. Vilket förstås kan bero på att jag slapp tänka på att inte få någons äckliga fot i ansikte :-)
- Lugn röst och äkta engelska. (Den senaste instruktören på Söder passade bättre till att leda Body Combat än Bikram Yoga, plus att jag irriterade mig på hennes: "shhhhange" som skulle betyda "change" ).
- Ta ut rörelserna utan att vara rädd att ta ut dem i skallen på någon eller få någons finger i örat.
- Ingen kö till duschen och ingen som tvättar sina trosor där.
- Inget äckel, rent och hyfsat torrt.
- Fin inredning.
- Snygga killar :-)
Mycket man får istället för kaffe och bulle, eler hur? :-)
Nu handlar det inte om att ett ställe är bättre eller sämre, utan om att olika ställen passar olika människor. Jag gillar inte att gå ut på Stureplan (föredrar Söder), men vad gäller Yoga så kan jag säga att Stureplan äger :-) Med tanke på att jag yogar betydligt mer än går ut så kan jag lugnt bli kallad för en Stureplan-tjej :-) That was my kind of place! PERFECTION : http://www.perfection.se/bikramyoga.html
Och vänner - idag fixade jag halva trädet (på höger ben)!. Jag bara bet ihop och satte mig. Just do it. It HURT! But I did it! Kanske mitt knä stack upp lite grann... Men det är ju bara början :-)
LOVE
/V
PRIS: 20kr
Anyway. För de extra 20 kronorna fick jag:
- Ett supertrevligt bemötande av en STÅENDE receptionist som inte satt på en stol bakom någon disk och tryckte.
- Gott grönt te, iskallt vatten med c-vitamin brus och sitta ner en stund i en lädersoffa istället för att behöva sitta "i någons knä" på en bänk eller golvet.
- Hänga upp min jacka och lägga mina kläder i ett låsbart skåp.
- Lämna mina värdesaker i receptionen.
- Ta precis den plats jag vill ha i salen - strax till höger om instruktören :-)
- MYCKET tydligare instruktioner trots samma mantra. Jag fattade positionerna bättre. Vilket förstås kan bero på att jag slapp tänka på att inte få någons äckliga fot i ansikte :-)
- Lugn röst och äkta engelska. (Den senaste instruktören på Söder passade bättre till att leda Body Combat än Bikram Yoga, plus att jag irriterade mig på hennes: "shhhhange" som skulle betyda "change" ).
- Ta ut rörelserna utan att vara rädd att ta ut dem i skallen på någon eller få någons finger i örat.
- Ingen kö till duschen och ingen som tvättar sina trosor där.
- Inget äckel, rent och hyfsat torrt.
- Fin inredning.
- Snygga killar :-)
Mycket man får istället för kaffe och bulle, eler hur? :-)
Nu handlar det inte om att ett ställe är bättre eller sämre, utan om att olika ställen passar olika människor. Jag gillar inte att gå ut på Stureplan (föredrar Söder), men vad gäller Yoga så kan jag säga att Stureplan äger :-) Med tanke på att jag yogar betydligt mer än går ut så kan jag lugnt bli kallad för en Stureplan-tjej :-) That was my kind of place! PERFECTION : http://www.perfection.se/bikramyoga.html
Och vänner - idag fixade jag halva trädet (på höger ben)!. Jag bara bet ihop och satte mig. Just do it. It HURT! But I did it! Kanske mitt knä stack upp lite grann... Men det är ju bara början :-)
LOVE
/V
Yoga-enlightenment :o)
Yoga-feber fortsätter! Klass nummer fem avklarad och det är sista dagen av min prova på-vecka. Vad kan jag säga? JAG VILL HA MER!!! Jag känner den totala avslappningen efter 90 minuters kamp mot sin egen vilja och det är en riktigt härlig känsla. Man blir lätt beroende av denna yoga...
Resultat hittills: jag klarar andningsövningarna med rätt teknik. Att ha fått pejl på andningen känns rätt viktigt. Jag fixar bakåtböjningarna galant, är inte alls rädd att hänga ner med huvudet bakåt och titta på väggen bakom mig. Jag blundar inte. Jag gör samtliga lyft högre, mer kontrollerat och med bättre balans. Det jag måste jobba mycket med är rörligheten i höftböjare och höfterna överlag. Jag har varit jättestel där sedan graviditeten och förlossningen och klarar inte av "trädet"... Men det är det som är härligt - det tar sådan tid att bli riktigt bra så man kan träna samma program ganska länge utan att tröttna :-)
Jag ska fixa trädet!
Dock vill jag byta studio! Det är alldeles för mycket folkpå Södermalm. Säkert är det för att de har de blligaste erbjudandena. Men om jag måste betala 100 kr mer för att få njuta av final savasana och ligga kvar en extra stund istället för att rusa ut för att ha en chans att hitta sina grejer och få duscha snabbare än efter 30 minuters väntan så gör jag det! Om jag dessutom få slippa stå och vänta i kö i kylan utanför lokalen för att så många vill yoga just den tiden så är det toppen! En anna anledning till att jag vill byta är att söderfolket är så jävulskt ÄCKLIGA! Inte alla, men majoriteten. Många yogar i nästintill underkläder. Inte sällan otvättade sådana. Tar med sig de äldsta handdukarna de hittar hemma som ibland ser ut som om man tvättar golv med dom. De snyter sig ljudligt i handflatorna och torkar på kroppen och på handduken. De fäller en massa hår som de inte satt upp. Ja, you get the point, jag behöver inte fortsätta :-) Jag som i vanliga fall tycker det är jobbigt med pyttelite fysisk kontakt med någon jag inte känner, med kläderna på! Det här med at få andras svett på sig har jag vant mig vid lite grann på kicken. Det funkar i 10 minuter vid sparring då och då. Men här får jag liksom för mycket av verkligheten under för lång tid - 90 minuter. Jag har gjort några försök att vänja mig men illamåendet tar över och jag står inte ut!!!
Så nästa vecka beger jag mig till Östermalm till en Bikram studio sm heter Perfection :-) Får väl se om den lyckas bli mitt yoga ställe :-) http://www.perfection.se/bikramyoga.html
Min yogaresa fortsätter och jag kommer att skriva mer. Här får man en liten bild av vad jag håller på med:
http://www.youtube.com/watch?v=maV2InOTsOc
Nu - tll en annan sak, eller en reflektion som jag har gjort under denna vecka.
Jag har förstått ännu en sak om populära instruktörer som drar fulla sallar oavsett tid på dygnet eller svårighetsgrad på träningen. TOPPINSTRUKTÖRER UTMANAR! THEY MAKE YOU PUSH YOURSELF TO THE EDGE. Och när du kommer ut så är du stolt över att ha klarat av utmaningen. Och full av endorfiner. Kommer du tillbaka? U bet!
Att kunna utmana är inte det lättaste. Det är en gåva. Det är avgörande för träningsanläggningens framtid ifall medarbetarna har fått lite av den gåvan. I veckan var jag på ett gym där receptionisten delade ut biljetter till en dansklass till ett gäng osäkra deltagare. Hon sa: "Ni kan väl prova, och gillar ni inte det eller tycker det är för svårt så kan ni gå ut!" Mina öron vissnade. Det är som att säga: "Det gör mig detsamma ifall du kämpar eller inte". Det finns instruktörer som säger det i början av en klass. Sedan undrar de varför folk går. Det har väl hänt att jag har gjort den tabben. Aldrig mer!
På en bikram yoga klass FÅR man inte gå ut. Punkt slut. Första gången är din utmaning att stanna i rummet. Den utmaningen får du av instruktören, och det låter inte som någon "option" :-) Du kan sätta dig ner och ta en paus, eller i värsta fall lägga dig ner, men du får inte lägga ner huvudet eller blunda (instruktören måste veta att du lever!) Det är kämpigt första gången! Jag har sett förstagångsdeltagare sitta ner med huvudet hängandes och flåsa och pusta och be till milda makter. Men de dyker upp igen!!! För att känslan av att ha klarat av utmaningen är OBESKRIVLIG och direkt beroendeframkallande. Den sista kvarten av första klassen tänker man: Klarar jag detta så klarar jag vad som helst. Den känslan har man kvar sedan även närdet gäller andra saker. JAG KLARAR VAD SOM HELLST! Klart jag kan bli ännu starkare.
Bikram yoga är tufft. Övningarna gör ont! Det känns som om du antingen ska gå sönder eller kvävas i många av positionerna. Det rinner litervis med svett och fukt in i dina ögon, näsa och mun. Det svider. Du får inte blunda. Vissa gånger får du inte ens blinka. Instruktören pratar hela tiden. Hon hittar inte på det hon säger. Det har de fått lära sig utantill. Exakt som det står i mantrat. "No matter what, your forehead should touch the knee, come down deeper, touch the knee, TOUCH the knee!" Uppmaningarna går in i hjärnan som någon sorts hypnos. Du gör det du trodde var omöjligt. Du har ont och andas igenom smärtan. "Your elbows hurt, it's normal, breathe as normal a you can". Inget tjat om att man ska ta bort armarna och fokusera på benen, eller ta och dricka lite vatten.
Plötsligt slutar det göra ont...
Yogaklasserna är fulla till bredden av vanliga människor. Många av dem skulle aldrig gå in på ett danspass för att det är "för svårt" med koreografi. Men de går på yoga som är fysiskt mycket tuffare och gör framsteg. För att instruktören tvingar dem till deras ytterta gräns. Poängen är - våga utmana! Vad spelar det för roll om det är en utmaning för muskelvävnad, kroppens värmesystem eller hjärnan? Klart kan alla dansa! Om de vill. Där kommer du in som instruktör. Det är DITT jobb att få dem att vilja.
Att våga utmana blir min utmaning. Det gör Best of the best. Antingen skämtsamt: "Visst kan du fuska, men det är inget jag rekommenderar!", "Det var en lång sovmorgon ni tog, vakna nu!" eller mer direkt: "Nä vad gör du nu, kom igen, och STÖRRE!", "Det går inte göra det här för stort!". "Hur många gånger vill ni ha? 5? 6?"
Utmana mera, och människor kommer att gå ut med en känsla av att ha klarat av något de inte trodde var möjligt. Tack vare dig. Är det inte häftigt?.. :-)
As for me, training means pushing youself a bit further every time you train, reaching for the edge, beyond borders. What does it mean for you?..
Love
/Vera
Resultat hittills: jag klarar andningsövningarna med rätt teknik. Att ha fått pejl på andningen känns rätt viktigt. Jag fixar bakåtböjningarna galant, är inte alls rädd att hänga ner med huvudet bakåt och titta på väggen bakom mig. Jag blundar inte. Jag gör samtliga lyft högre, mer kontrollerat och med bättre balans. Det jag måste jobba mycket med är rörligheten i höftböjare och höfterna överlag. Jag har varit jättestel där sedan graviditeten och förlossningen och klarar inte av "trädet"... Men det är det som är härligt - det tar sådan tid att bli riktigt bra så man kan träna samma program ganska länge utan att tröttna :-)
Jag ska fixa trädet!
Dock vill jag byta studio! Det är alldeles för mycket folkpå Södermalm. Säkert är det för att de har de blligaste erbjudandena. Men om jag måste betala 100 kr mer för att få njuta av final savasana och ligga kvar en extra stund istället för att rusa ut för att ha en chans att hitta sina grejer och få duscha snabbare än efter 30 minuters väntan så gör jag det! Om jag dessutom få slippa stå och vänta i kö i kylan utanför lokalen för att så många vill yoga just den tiden så är det toppen! En anna anledning till att jag vill byta är att söderfolket är så jävulskt ÄCKLIGA! Inte alla, men majoriteten. Många yogar i nästintill underkläder. Inte sällan otvättade sådana. Tar med sig de äldsta handdukarna de hittar hemma som ibland ser ut som om man tvättar golv med dom. De snyter sig ljudligt i handflatorna och torkar på kroppen och på handduken. De fäller en massa hår som de inte satt upp. Ja, you get the point, jag behöver inte fortsätta :-) Jag som i vanliga fall tycker det är jobbigt med pyttelite fysisk kontakt med någon jag inte känner, med kläderna på! Det här med at få andras svett på sig har jag vant mig vid lite grann på kicken. Det funkar i 10 minuter vid sparring då och då. Men här får jag liksom för mycket av verkligheten under för lång tid - 90 minuter. Jag har gjort några försök att vänja mig men illamåendet tar över och jag står inte ut!!!
Så nästa vecka beger jag mig till Östermalm till en Bikram studio sm heter Perfection :-) Får väl se om den lyckas bli mitt yoga ställe :-) http://www.perfection.se/bikramyoga.html
Min yogaresa fortsätter och jag kommer att skriva mer. Här får man en liten bild av vad jag håller på med:
http://www.youtube.com/watch?v=maV2InOTsOc
Nu - tll en annan sak, eller en reflektion som jag har gjort under denna vecka.
Jag har förstått ännu en sak om populära instruktörer som drar fulla sallar oavsett tid på dygnet eller svårighetsgrad på träningen. TOPPINSTRUKTÖRER UTMANAR! THEY MAKE YOU PUSH YOURSELF TO THE EDGE. Och när du kommer ut så är du stolt över att ha klarat av utmaningen. Och full av endorfiner. Kommer du tillbaka? U bet!
Att kunna utmana är inte det lättaste. Det är en gåva. Det är avgörande för träningsanläggningens framtid ifall medarbetarna har fått lite av den gåvan. I veckan var jag på ett gym där receptionisten delade ut biljetter till en dansklass till ett gäng osäkra deltagare. Hon sa: "Ni kan väl prova, och gillar ni inte det eller tycker det är för svårt så kan ni gå ut!" Mina öron vissnade. Det är som att säga: "Det gör mig detsamma ifall du kämpar eller inte". Det finns instruktörer som säger det i början av en klass. Sedan undrar de varför folk går. Det har väl hänt att jag har gjort den tabben. Aldrig mer!
På en bikram yoga klass FÅR man inte gå ut. Punkt slut. Första gången är din utmaning att stanna i rummet. Den utmaningen får du av instruktören, och det låter inte som någon "option" :-) Du kan sätta dig ner och ta en paus, eller i värsta fall lägga dig ner, men du får inte lägga ner huvudet eller blunda (instruktören måste veta att du lever!) Det är kämpigt första gången! Jag har sett förstagångsdeltagare sitta ner med huvudet hängandes och flåsa och pusta och be till milda makter. Men de dyker upp igen!!! För att känslan av att ha klarat av utmaningen är OBESKRIVLIG och direkt beroendeframkallande. Den sista kvarten av första klassen tänker man: Klarar jag detta så klarar jag vad som helst. Den känslan har man kvar sedan även närdet gäller andra saker. JAG KLARAR VAD SOM HELLST! Klart jag kan bli ännu starkare.
Bikram yoga är tufft. Övningarna gör ont! Det känns som om du antingen ska gå sönder eller kvävas i många av positionerna. Det rinner litervis med svett och fukt in i dina ögon, näsa och mun. Det svider. Du får inte blunda. Vissa gånger får du inte ens blinka. Instruktören pratar hela tiden. Hon hittar inte på det hon säger. Det har de fått lära sig utantill. Exakt som det står i mantrat. "No matter what, your forehead should touch the knee, come down deeper, touch the knee, TOUCH the knee!" Uppmaningarna går in i hjärnan som någon sorts hypnos. Du gör det du trodde var omöjligt. Du har ont och andas igenom smärtan. "Your elbows hurt, it's normal, breathe as normal a you can". Inget tjat om att man ska ta bort armarna och fokusera på benen, eller ta och dricka lite vatten.
Plötsligt slutar det göra ont...
Yogaklasserna är fulla till bredden av vanliga människor. Många av dem skulle aldrig gå in på ett danspass för att det är "för svårt" med koreografi. Men de går på yoga som är fysiskt mycket tuffare och gör framsteg. För att instruktören tvingar dem till deras ytterta gräns. Poängen är - våga utmana! Vad spelar det för roll om det är en utmaning för muskelvävnad, kroppens värmesystem eller hjärnan? Klart kan alla dansa! Om de vill. Där kommer du in som instruktör. Det är DITT jobb att få dem att vilja.
Att våga utmana blir min utmaning. Det gör Best of the best. Antingen skämtsamt: "Visst kan du fuska, men det är inget jag rekommenderar!", "Det var en lång sovmorgon ni tog, vakna nu!" eller mer direkt: "Nä vad gör du nu, kom igen, och STÖRRE!", "Det går inte göra det här för stort!". "Hur många gånger vill ni ha? 5? 6?"
Utmana mera, och människor kommer att gå ut med en känsla av att ha klarat av något de inte trodde var möjligt. Tack vare dig. Är det inte häftigt?.. :-)
As for me, training means pushing youself a bit further every time you train, reaching for the edge, beyond borders. What does it mean for you?..
Love
/Vera
Bikram Yoga och nyårslöften :)
Äntligen har jag gort det. Testat Bikram Yoga alltså. Folk har sagt till mig: dagen du testar yogan kommer du känna att all annan träning, as you know it, is GONE!!! Riktigt så känner jag inte, jag gillar fortfarande kickboxning, och Bodyjam :-) Men WOW vad rolig den där yogan är! I like.
Jag har lovat mig själv att under det nya året ge mig själv tid för någon träningsform som ger en extra utmaning. Något som ger en mig känsla av att jag kan kämpa hur mycket som helst för att nå ett mer långsiktigt mål, och att utveclingen aldrig "tar stopp" utan fortsätter beyond borders. Tänkte att det skulle bli Pole dancing för det är riktigt utmanande för hela kroppen. Dock är skaderisken för stor med denna träningsform, och man får otroligt fula händer, vilket jag inte alls gillar! Jag kan ju inte bara träna lite grann och låta bli de svårare övningarna. Om jag börjar med något på riktigt så är det all in som gäller. Så yogan passade mina målsättningar mycket, mycket bättre. Bikram Yoga is my new challenge!
Bikram Yoga är en form av Hatta Yoga som utövas i 35-4 graders värme. Värmen gör att man kan gå mycket djupare in i stretchen och verkligen påverka kroppen. Man rör sig hela tiden utom under de korta avslappningsstunderna i den sista serien. Man står inte heller i någon stående hund. Passet är 90 minuter lång och enda målet för första gången är att stanna kvar i rummet under hela passet :-) I de 90 minuterna ingår inte någon meditation eller annan längre avslappning, utan man jobbar mer eller mindre konstant. Om ni vill veta mer om Bikram Yoga kan ni läsa mer på denna sida: http://www.bikramyogasoder.se/ Det är där jag yogar :-) Enda nackdelen är att det är så OOOOtroligt packat med folk! Man har knappast koll på sina grejer :-) Jo, en annan sak är att det inte är något man spinger in för att göra under en halvtimme på lunchen. Man måste verkligen avsätta en sisådär 2 timmar. Det går inte riktigt att gå direkt till jobbet, för man eftersvettas (mycket!) i ca en-en oc en halv timme efteråt och bör i alla fall ha möjlighet till att byta kläder ännu en gång. Att ta med sig ett underställ i ull nu på vintern är ett hett tips så man inte blir kall på vägen från yogan. Fördelarna är dock fler:
- värmen och fukten är mycket bra för huden
- kroppen känns uppmjukad och smidigare;
- man är mycket lugnare - även om man försöker stressa så känns det som att "stressa i slow motion" :-)
- man är mer koncentrerad och tänker klarare
- man (jag) är inte ett dugg sugen på kaffe eller annat vätskedrivande
- man kan andas djupare med bara näsan, genom halsen och med hela magen
- man är skönt trött på kvällen, sover djupare och vaknar utvilad
- min smärtsamma stukning i foten var bortblåst redan efter frsta passet. Känner fortfarande inte av den!
... och då har jag bara gjort det två gånger :-) Fler ska det bli och mer utvärdering kommer.
Nu till en annan sak. Nya året har börjat och många har säkert gjort nyårslöften. Det som är vanligt år efter år är att man lovar sig själv att gå neri vikt/komma i form. Jag har ett tips angående detta. Du får självklart välja ifall detta är något för dig. Jag kanske skriver texten som en uppmaning, men det är inget annat än mina egna åsikter. Jag tänker så här:
1. Om man verkligen ska komma ner i vikt/komma i form så är huvudsake att verkligen VILJA komma i form. Du ska bestämt dig till 100% innan du ens börjar fundera på viken metod du ska använda. En bra grundregel är: målet först, tillvägagångssättet sen! Du ska alltså vilja komma i form. Helhjärtat. Inte bara på nyårsdagen. Det går inte heller att vilja det varannan lördag efter en stor middag. Det måste vara hela tiden och till 100%! Precis som när man vill sluta röka. Kanske ingen trevlig jämförelse men passar ganska bra - du kommer aldrig sluta röka förrän du har bestämt dg för att du verkligen vill. Så varför tror du att du kan komma i form med halvdana halvhjärtade försök? It won't work either. Fimpa nu!
2. Bestäm ditt mål med formen mer exakt. Varför vill du det? Är det för att vara snygg? Är det för att må bra? Är det för att ditt arbete kräver det? Ett preciserat mål ger nämligen en bättre möjlighet att sätta upp delmål på vägen. Och hitta lämpliga belöningar efter varje delmål :-) Belöningar är viktiga. Säg till ditt barn "Sluta med napp för att du är stor och stira barn har inte napp" eller säg "Sluta med napp så kan du få en första cykel". Tror du det gör skillnad vilket man välje att motivera barnet med? Vi vuxna är föga annorlunda än barn. Vi har bara dyrare leksaker :-)
3. Ett hinder på vägen till att verkligen vilja komma i form är att vi ofta kopplar vikt och utseende till självkänslan. Allså vill vi ha en snygg och vältränad kropp en dag, och nästa dag så är vi lite trötta och då tycker vi att vi "duger som vi är". Där faller många målinriktade träningsmänniskor! Kroppsformen ha inget med självkänslan att göra, tycker jag. Du duger som du är oavsett vad, men att komma i form är en prestation, precis som att leverera rapporten före deadline på jobbet. Hur bra självkänsla du än har så skulle du väl aldrig strunta i att leverera den där rapporten med motiveringen : "Jag duger som jag är?"... Så separera din självkänsla från dina mål angående formen. I och med att kroppsformen blir bortkopplad från självkänslan får du mer mod att kämpa. Om du lyckas eller inte säger ju ingenting om hur bra du duger - precis som med vilken prestation som helst. Så var inte rädd att misslyckas och försöka igen!
4. Tänk på att alla dieter och alla sätt att träna på passar inte alla. Prova dig fram! Dt viktiga är att ditt liv kan fungera normalt, och att du har ROLIGT på vägen. Det är ju vägen till målet som är livet. Låt inte livet fladdra förbi i alla kaloritabeller, bieps curls och pizzaförbud! Våga ha skoj och testa dig fram till vad som fungerar för dig. Det blir inte roligare än vad du gör det till! Om du vill testa en low carb, hi fet diet så kan jag rekommendera en mycket kunnig person som är en utbildad kostrådgivare och kan hjälpa dig på traven. Hon heter Cilla Hellberg och du kan läsa hennes blogg här: http://www.lchf-mamman.se/ . Nu i januari kommer hon även börja hålla kurser och föreläsningar om hur man lyckas med denna kosthållning.
5. Lycka till med alla nyårslöften och kom ihåg - det är du som bestämmer om de kommer i uppfyllelse eller inte!
Love
//V
Utvärdering 2010 och mål 2011 :-)
Nu var det ett bra tag sedan jag skrev här sist, hade alldeles för mycket annat att stå i, men ikväll känns som en bra kväll att sitta ner en stund :-) Första termnen på World Class börjar närma sig sitt slut, och med en vecka kvar av 2010 är det åter dags för några reflektioner och en personlig UTVÄRDERING :-)
Med 66 klasser i november och 64 i december kan jag konstatera att jag hållit igång - och det har bara blivit roligare :-) Det har hänt att jag instruerat 7 core-klasser under en och samma vecka, och varit lika motiverad att visa perfekt teknik och "klämma ut det sista" ur mina deltagare under det sjunde passet som under det första. Träningen blir - som allt annat - vad man gör den till. Antngen kan man tänka att "häjlp, hur ska jag motivera mig själv att ligga där och säga samma sak för femtio elfte gången", eller så kan man strunta i att tänka så jättemycket och just do it :-) Ett "Just do it" - förhållningssätt till saker och ting kan ta en rätt så långt om man tänker efter!
Okej, kanske inte det där då, men allt annat mina vänner - JUST DO IT! ;-D
En annan attityd som kan vara bra att ha som resande instruktör som jobbar på 5 klubbar och dessutom vickar massor för andra är "So what". Jag hittar inte riktigt på en gång var man tänder lampan eller stereon när jag kommer in. So what? Två olika strumpor är det enda paret rena strumpor jag hade i träningsväskan till det fjärde klassen som jag inte hade räknat med den dagen. So what? Det kan till och med vara charmigt med olika färg på strumporna! Jag får black out och börjar göra helt fel steg till en låt, och ingen säger något. So what? Ännu en anledning att skratta gott efteråt! Jag har dessutom märkt att deltagare fullkomligt ÄLSKAR när man gör fel! Inte hela tiden förstås, men någon gång ibland, som en extra krydda :-) Samma fenomen förekommer hos barn - ni som har barn har säkert märkt att ungen aldrig skrattar så gott som när man själv eller andra vuxna gör bort sig. Detta kan man ju förstå. Att en vuxen eller i detta fall en instruktör gör bort sig och bjuder på sig själv genom att skratta åt sig själv i andras närvaro minskar avståndet mellan instruktören och deltagarna. Man är ju inte mer än en människa trots allt! Trots att man står där framme och ska visa vägen. Ni som alltid strävar efter perfektion - testa göra fel någon gång, med flit :-) Jag lovar att ni får en oförglömlig närhetsupplevelse.
Nu är det så att jag har en vecka kvar som resande heltidsinstruktör... Vilket är både underbart och jättetråkigt. Tråkigt för att jag inte kommer leda så många klasser, utan fakiskt bara tre eller på sin höjd fyra fasta klasser. Jag kommer förstås vicka så fort tillfället ges! Däremot så kommer jag att få jobba med något som har varit drömjobbet sedan jag för första gången klev in på ett gym för ca 12 år sedan. Vilket är helt underbart och något jag verkligen ser fram emot :-)
Höjdpunkter under dessa två månader:
1. Hälsomässan och Best of the Best med bästa Cecilia Östman :-) Det var jättekul att vara med och presentera Jukari Fit to Flex som är en skön klass för hela kroppen och dessutom väldigt fin att visa. Och hur kul det än var att presntera en klass tillsammans med Cissi så har jag förstås ett långsiktigt mål att få göra något liknande helt själv någon dag :-)
På Best of the Best fick jag också träna mina favoritstilar just nu - bollywood dans och afrohouse, vilket senare resulterade i en väldigt lyckad specialdansklass på Luciadagen - en fusion mellan bollywood, västafrikanskt och house med väldigt enkla steg men 200% känsla och energi :-) Klassen har kommit i repris några gånger, och vi är nog inte helt klara med den än ;-)
2. Bodyjam utbildning :-) Jag har velat bli Bodyjam instruktör sedan jag började träna den klassen någonstans mellan 2002 och 2003. Och det var precis lika roligt som jag trodde att det skulle vara! Om inte ännu roligare! En bild säger mer än 1000 ord Efter tre dagar blod, svett, dans och tårar så hoppar jag så här högt av glädje:
Nu på måndag instruerar jag denna grymt roliga klass för första gången helt själv, och gissa om det känns lite pirrigt :-)
Nu - till utvärdering.
Redan i början på hösten bestämde jag mig för att jag ska lägga mer enegi på att utveckla de sidor som jag redan är bra på än att bli bättre på allt det där jag är mindre bra på. På något sätt så har jag altid sett denna strategi som den mest lönsamma i längden :-) Det där andra som jag är mindre bra på kommer sedan på köpet allt eftersom jag blir säkrare i min roll, och kommer inte det så kommer det inte att märkas eftersom mina bästa sidor kommer att överskugga allt det andra :-)! Här är två av mina bästa sidor som jag hela tiden kommer jobba med att utveckla ännu mer:
Jag är stark, uthållig och har massor av energi att både orka hela vägen och pressa det där sista ur en deltagare som börjar bli lite trött. Jag har jobbat på att bli ÄNNU starkare och har verkligen blivit det under de senaste två månaderna. Det jag ska jobba på ännu mer är att verkligen lägga till en extra växel och utnyttja min styrka ännu mer. När jag står där framme ska jag visa 200% energi, styrka och teknik om jag vill att mina deltagare ska åstadkomma 100%. Det är ett område som jag alltid kan bli bättre på!
En annan sak jag är bra på är humor och att få fram små leenden även under ett mycket tufft core-pass. Jag gillar att underhålla och tycker att vi framförallt ska ha roligt när vi tränar. Det är ju då vi lyckas bäst med våra mål - när vi tycker att själva vägen till målet är det roligaste som finns! Vi instruktörer jobbar alltså inte bara i träningsbranschen, utan även (i högsta grad) i underhållningsbranschen. Jag har jobbat på med underhållningssidan och lekt med musiken, sjungit med eller sagt låttexten på rätt (eller varför inte fel) ställe, gjort teaterspel av övningarna och använt mycket bildspråk. Jag har skojat, bjudit på felsteg och felsägningar, klätt ut mig, klätt upp mig, tagit med utkläddningsgrejer till gruppen och berättat historier. Om jag har lyckats eller inte får mina deltagare bedöma, men några fler leenden har det blivit, och några fler deltagare med för den delen, samt deltagare som dyker upp gång efer gång :-)
Några saker jag vill bli bättre på är:
- Utnyttja min STYRKA mer. Jag är väldigt vältränad och stark, och detta ska from nu utnyttjas till 200%!
- Konstant ÖGONKONTAKT med gruppen. Nu när det inte kommer finns några klasser som jag kommer vara tvungen att undervisa med ryggen mot folk så kommer jag verkligen jobba ännu mer på detta. Det är nämligen lätt att man tappar ögonkontakten och börjar titta på folks ben, fötter, armar och annat för att kolla av tekniken eller av bekvämlighet. BIG no-no! Jag ska se dem i ögonen. Är man duktig på ögonkontakt får man en närmare kontakt med deltagarna vilket gör att de tar till sig det man säger om tekniken. Dessutom får man en bättre överblick över gruppen, vilket även gör det lättare att märka ifall någon inte utför övningen helt korekt. Mer ögonkontakt alltså!
- Min MIMIK. Detta ingår i underhållningssidan och jag kan verkligen bli bättre på att variera mina ansiktsuttryck och inte bara uttrycka ren glädje. Det finns steg i framförallt Bodyjam som kräver "tuffa", "arga" eller "sexiga" ansiktsuttryck och jag tror att detta kommer allteftersom jag blir en säkrare och mer van Bodyjam instruktör. Inget jag kommer lägga jättemycket krut på just nu, men kommer öva på då och då!
- Att hitta en speciell stil och ett särskilt sätt att instruera på för varje "gren". Core, Booty och dans är verligen olika klasser och man kan inte instruera dessa i samma sorts "stämning". De senaste månaderna har jag verkligen klivit ut ur min bekvämlighetszon genom att bland annat börja instruera ett så pass ateletiskt och icke-dansant program som Booty, och jag kommer att jobba på att hitta en stil som både är jättemycket Vera och jättemycket Booty Express på samma gång :-)
Träningsmål för 2011?
Självklart har jag det! Nu när jag som sagt har börjat undervisa ett atletiskt program så är mitt mål att bli en stark, atletisk förebild. Eller ... jag är redan stark, men nu vill jag bli stark på ett helt annat sätt! Jag vill åstadkomma ett slags orubblig, frisk, atletisk, balanserad, naturlig styrka. Där ingår en vältränad kropp (med gärna lite mer kött på benen), men även sådana saker som ett friskt, välvårdat, glänsande hår, frisk hy, pigga ögon och bra hållning. Samt en inre balans som lyser utåt. Det vill jag åstadkomma! Konkreta tillvägagångssätt att nå dit är följande:
- Mer varierad och mer funktionellt anpassad styrketrning
- Vara ute mer. Minst 3 promenader i veckan där jag kan utnyttja tiden genom att lyssna igenom musiken till mina klsser en extra gång!
- Sova mer! Det kommer att ge mig otroligt mycket mer att sova en extra timme istället för att sitta och chatta, läsa bloggar eller kolla vad mina vänner gör på Facebook. Med ett betydligt mer intellektuellt krävande arbete kommer mer sömn att vara ett måste, och dessutom så har jag läst att för lite sömn resulterar i förhöjda kortisol-värden, vilket leder till att kroppen förbränner muskler istället för fett. Inte bra! Dessutom är det ju så skönt att sova :-)
- Prioritera saker som är viktigast för mig, som min dotter, mitt arbete och min träning, för att få balans i livet och få tid att reflektera över det som händer i livet och hela tiden sätta nya mål.
- Gå på yoga och Bodybalance klasser en gång i veckan för att de är så sköna för både kroppen och sinnet, och man blir smidig i kroppen till på köpet.
Självklart har jag alltid en förbild när jag ska uppnå ett mål, och min förebild just nu är Caroline Nilsson. Det är en av mina favoritinstruktörer som är lika grym och lika stark vad hon än leder för pass och som är så friskt, naturligt, genuint stark att man vill utropa: "Så här ska en instruktör se ut!" Givetvis jobbar hon massor på det, och utnyttjar alla möjliga livssituationer för att skapa träningstillfällen. Nu har hon valt att helt och hållet satsa på eget företagande inom träning och jag är övertygad om att hon kommer att gå långt, med den inre styrkan och den inställningen! :-) Go, Carro!
Hur lång tid ger ni mig? Jag ger mig själv tre månader. När våren börjar blomma ut ska jag vara ett starkt och friskt ansikte utåt på mitt gym och en så atletisk styrketräningsinstruktör som jag kan bli!
Vill avsluta med att nämna en väldigt positiv effekt som träningen har gett mig - jag har inte varit förkyld en enda gång på hela höstterminen, och om jag tänker efter - inte en gång på 8 månader! Det är ett rekord sedan mellanstadiet, så träning är visst mycket bra för kroppen :-)
Ha en GOD FORTSÄTTNING, allihop!
Love
/V
Med 66 klasser i november och 64 i december kan jag konstatera att jag hållit igång - och det har bara blivit roligare :-) Det har hänt att jag instruerat 7 core-klasser under en och samma vecka, och varit lika motiverad att visa perfekt teknik och "klämma ut det sista" ur mina deltagare under det sjunde passet som under det första. Träningen blir - som allt annat - vad man gör den till. Antngen kan man tänka att "häjlp, hur ska jag motivera mig själv att ligga där och säga samma sak för femtio elfte gången", eller så kan man strunta i att tänka så jättemycket och just do it :-) Ett "Just do it" - förhållningssätt till saker och ting kan ta en rätt så långt om man tänker efter!
Okej, kanske inte det där då, men allt annat mina vänner - JUST DO IT! ;-D
En annan attityd som kan vara bra att ha som resande instruktör som jobbar på 5 klubbar och dessutom vickar massor för andra är "So what". Jag hittar inte riktigt på en gång var man tänder lampan eller stereon när jag kommer in. So what? Två olika strumpor är det enda paret rena strumpor jag hade i träningsväskan till det fjärde klassen som jag inte hade räknat med den dagen. So what? Det kan till och med vara charmigt med olika färg på strumporna! Jag får black out och börjar göra helt fel steg till en låt, och ingen säger något. So what? Ännu en anledning att skratta gott efteråt! Jag har dessutom märkt att deltagare fullkomligt ÄLSKAR när man gör fel! Inte hela tiden förstås, men någon gång ibland, som en extra krydda :-) Samma fenomen förekommer hos barn - ni som har barn har säkert märkt att ungen aldrig skrattar så gott som när man själv eller andra vuxna gör bort sig. Detta kan man ju förstå. Att en vuxen eller i detta fall en instruktör gör bort sig och bjuder på sig själv genom att skratta åt sig själv i andras närvaro minskar avståndet mellan instruktören och deltagarna. Man är ju inte mer än en människa trots allt! Trots att man står där framme och ska visa vägen. Ni som alltid strävar efter perfektion - testa göra fel någon gång, med flit :-) Jag lovar att ni får en oförglömlig närhetsupplevelse.
Nu är det så att jag har en vecka kvar som resande heltidsinstruktör... Vilket är både underbart och jättetråkigt. Tråkigt för att jag inte kommer leda så många klasser, utan fakiskt bara tre eller på sin höjd fyra fasta klasser. Jag kommer förstås vicka så fort tillfället ges! Däremot så kommer jag att få jobba med något som har varit drömjobbet sedan jag för första gången klev in på ett gym för ca 12 år sedan. Vilket är helt underbart och något jag verkligen ser fram emot :-)
Höjdpunkter under dessa två månader:
1. Hälsomässan och Best of the Best med bästa Cecilia Östman :-) Det var jättekul att vara med och presentera Jukari Fit to Flex som är en skön klass för hela kroppen och dessutom väldigt fin att visa. Och hur kul det än var att presntera en klass tillsammans med Cissi så har jag förstås ett långsiktigt mål att få göra något liknande helt själv någon dag :-)
På Best of the Best fick jag också träna mina favoritstilar just nu - bollywood dans och afrohouse, vilket senare resulterade i en väldigt lyckad specialdansklass på Luciadagen - en fusion mellan bollywood, västafrikanskt och house med väldigt enkla steg men 200% känsla och energi :-) Klassen har kommit i repris några gånger, och vi är nog inte helt klara med den än ;-)
2. Bodyjam utbildning :-) Jag har velat bli Bodyjam instruktör sedan jag började träna den klassen någonstans mellan 2002 och 2003. Och det var precis lika roligt som jag trodde att det skulle vara! Om inte ännu roligare! En bild säger mer än 1000 ord Efter tre dagar blod, svett, dans och tårar så hoppar jag så här högt av glädje:
Nu på måndag instruerar jag denna grymt roliga klass för första gången helt själv, och gissa om det känns lite pirrigt :-)
Nu - till utvärdering.
Redan i början på hösten bestämde jag mig för att jag ska lägga mer enegi på att utveckla de sidor som jag redan är bra på än att bli bättre på allt det där jag är mindre bra på. På något sätt så har jag altid sett denna strategi som den mest lönsamma i längden :-) Det där andra som jag är mindre bra på kommer sedan på köpet allt eftersom jag blir säkrare i min roll, och kommer inte det så kommer det inte att märkas eftersom mina bästa sidor kommer att överskugga allt det andra :-)! Här är två av mina bästa sidor som jag hela tiden kommer jobba med att utveckla ännu mer:
Jag är stark, uthållig och har massor av energi att både orka hela vägen och pressa det där sista ur en deltagare som börjar bli lite trött. Jag har jobbat på att bli ÄNNU starkare och har verkligen blivit det under de senaste två månaderna. Det jag ska jobba på ännu mer är att verkligen lägga till en extra växel och utnyttja min styrka ännu mer. När jag står där framme ska jag visa 200% energi, styrka och teknik om jag vill att mina deltagare ska åstadkomma 100%. Det är ett område som jag alltid kan bli bättre på!
En annan sak jag är bra på är humor och att få fram små leenden även under ett mycket tufft core-pass. Jag gillar att underhålla och tycker att vi framförallt ska ha roligt när vi tränar. Det är ju då vi lyckas bäst med våra mål - när vi tycker att själva vägen till målet är det roligaste som finns! Vi instruktörer jobbar alltså inte bara i träningsbranschen, utan även (i högsta grad) i underhållningsbranschen. Jag har jobbat på med underhållningssidan och lekt med musiken, sjungit med eller sagt låttexten på rätt (eller varför inte fel) ställe, gjort teaterspel av övningarna och använt mycket bildspråk. Jag har skojat, bjudit på felsteg och felsägningar, klätt ut mig, klätt upp mig, tagit med utkläddningsgrejer till gruppen och berättat historier. Om jag har lyckats eller inte får mina deltagare bedöma, men några fler leenden har det blivit, och några fler deltagare med för den delen, samt deltagare som dyker upp gång efer gång :-)
Några saker jag vill bli bättre på är:
- Utnyttja min STYRKA mer. Jag är väldigt vältränad och stark, och detta ska from nu utnyttjas till 200%!
- Konstant ÖGONKONTAKT med gruppen. Nu när det inte kommer finns några klasser som jag kommer vara tvungen att undervisa med ryggen mot folk så kommer jag verkligen jobba ännu mer på detta. Det är nämligen lätt att man tappar ögonkontakten och börjar titta på folks ben, fötter, armar och annat för att kolla av tekniken eller av bekvämlighet. BIG no-no! Jag ska se dem i ögonen. Är man duktig på ögonkontakt får man en närmare kontakt med deltagarna vilket gör att de tar till sig det man säger om tekniken. Dessutom får man en bättre överblick över gruppen, vilket även gör det lättare att märka ifall någon inte utför övningen helt korekt. Mer ögonkontakt alltså!
- Min MIMIK. Detta ingår i underhållningssidan och jag kan verkligen bli bättre på att variera mina ansiktsuttryck och inte bara uttrycka ren glädje. Det finns steg i framförallt Bodyjam som kräver "tuffa", "arga" eller "sexiga" ansiktsuttryck och jag tror att detta kommer allteftersom jag blir en säkrare och mer van Bodyjam instruktör. Inget jag kommer lägga jättemycket krut på just nu, men kommer öva på då och då!
- Att hitta en speciell stil och ett särskilt sätt att instruera på för varje "gren". Core, Booty och dans är verligen olika klasser och man kan inte instruera dessa i samma sorts "stämning". De senaste månaderna har jag verkligen klivit ut ur min bekvämlighetszon genom att bland annat börja instruera ett så pass ateletiskt och icke-dansant program som Booty, och jag kommer att jobba på att hitta en stil som både är jättemycket Vera och jättemycket Booty Express på samma gång :-)
Träningsmål för 2011?
Självklart har jag det! Nu när jag som sagt har börjat undervisa ett atletiskt program så är mitt mål att bli en stark, atletisk förebild. Eller ... jag är redan stark, men nu vill jag bli stark på ett helt annat sätt! Jag vill åstadkomma ett slags orubblig, frisk, atletisk, balanserad, naturlig styrka. Där ingår en vältränad kropp (med gärna lite mer kött på benen), men även sådana saker som ett friskt, välvårdat, glänsande hår, frisk hy, pigga ögon och bra hållning. Samt en inre balans som lyser utåt. Det vill jag åstadkomma! Konkreta tillvägagångssätt att nå dit är följande:
- Mer varierad och mer funktionellt anpassad styrketrning
- Vara ute mer. Minst 3 promenader i veckan där jag kan utnyttja tiden genom att lyssna igenom musiken till mina klsser en extra gång!
- Sova mer! Det kommer att ge mig otroligt mycket mer att sova en extra timme istället för att sitta och chatta, läsa bloggar eller kolla vad mina vänner gör på Facebook. Med ett betydligt mer intellektuellt krävande arbete kommer mer sömn att vara ett måste, och dessutom så har jag läst att för lite sömn resulterar i förhöjda kortisol-värden, vilket leder till att kroppen förbränner muskler istället för fett. Inte bra! Dessutom är det ju så skönt att sova :-)
- Prioritera saker som är viktigast för mig, som min dotter, mitt arbete och min träning, för att få balans i livet och få tid att reflektera över det som händer i livet och hela tiden sätta nya mål.
- Gå på yoga och Bodybalance klasser en gång i veckan för att de är så sköna för både kroppen och sinnet, och man blir smidig i kroppen till på köpet.
Självklart har jag alltid en förbild när jag ska uppnå ett mål, och min förebild just nu är Caroline Nilsson. Det är en av mina favoritinstruktörer som är lika grym och lika stark vad hon än leder för pass och som är så friskt, naturligt, genuint stark att man vill utropa: "Så här ska en instruktör se ut!" Givetvis jobbar hon massor på det, och utnyttjar alla möjliga livssituationer för att skapa träningstillfällen. Nu har hon valt att helt och hållet satsa på eget företagande inom träning och jag är övertygad om att hon kommer att gå långt, med den inre styrkan och den inställningen! :-) Go, Carro!
Hur lång tid ger ni mig? Jag ger mig själv tre månader. När våren börjar blomma ut ska jag vara ett starkt och friskt ansikte utåt på mitt gym och en så atletisk styrketräningsinstruktör som jag kan bli!
Vill avsluta med att nämna en väldigt positiv effekt som träningen har gett mig - jag har inte varit förkyld en enda gång på hela höstterminen, och om jag tänker efter - inte en gång på 8 månader! Det är ett rekord sedan mellanstadiet, så träning är visst mycket bra för kroppen :-)
Ha en GOD FORTSÄTTNING, allihop!
Love
/V
Allt händer denna helg!
Den här helgen är extremt händelserik kan jag säga! Allt som händer nu i helgen vill jag göra, och då måste jag välja. Det värsta med att välja är förstås att VÄLJA BORT! Så jag väljer att vara med på Hälsomässan och Best of the Best och väljer då bort detta:
Workshop i Sabar på Marikas dansskola.
http://www.djembe.org/sweden/brev.php?datumtid=2010-11-07-21:58:00
Sabar är en Västafrikansk dans (från Senegal och Gambia) som jag VERKLIGEN VERKLIGEN vill lära mig dansa! Den är underbar. Glad, arg, explosiv, aggressiv och inbjudande allt på samma gång. Det är en dans som främst dansas av kvinnor och är (vad jag vet) den enda dansen som låter kvinnans sexualitet uttryckas på ett sådant framträdande sätt. Männen har också en Sabar, men inte med samma rörelser :-) På bilden syns en kaxig sabar-tjej:
Inte nog med det så är det en gratis workshop i afrikansk dans i Fisksätra på söndag med en lärare från Gambia:
http://www.djembe.org/sweden/brev.php?datumtid=2010-11-09-16:03:00
Inte nog med det - jag hinner inte leda min egen afro på söndag, men mina underbara deltagare i Hägersten som tar på sig sjalar och skakar loss what mamma gave them! Däremot får jag testa en Afro House Explosion, tror det kommer överträffa mina förväntningar så det känns faktiskt helt ok på afro-fronten :-) Och det blir Fit to Flex för hela slanten :-) I like!
En annan jätterolig danshändelse jag missar är en indisk dansföreställning på Södra teatern arrangerad av festivalen Movements i Exil. Det är en duktig dansgrupp från Indien som kommer och visar Bollywood dans i modern tappning. Jag älskar Bollywood dans!!! Sedan blir det dansparty hela kvällen till noga utvald indisk musik i nattklubben, och den som tar med sig en sari får gratis garderob - underbart :-)
Men - jag får dansa Bollywood på konventet med. Hur kunde de gissa att Afro House och Bollywood var mina favoriter just nu?? Mystiskt :-)
Nog om vad jag missar. Ska berätta om vad jag har varit med om idag. Efter fredagssteppen i Kista åkte jag till Södra teatern. Dagens Movements i Exil var västafrikansk dans och svensk folkdans. Båda var fantastiska att se! Först ut var det en dansshow med Afroflu som blandat sabar, lamba, doundoumba med street, house och flamenco. De var GRYMMA! Vilken inspiration man fick. Jag ville göra en sådan klass på en gång :-) Sedan hände det något märkligt... Det kom ut en stel vit skandinavisk kvinna i beige kappa och högklackade boots, skalade av sig allt utom en fantastiskt vacker miniklänning och dansade så man satte andan i halsen :-) Mia Elb, din manifestation av kvinnans frigörelse var ... magisk :-) Rolig, vacker - ALLT :-)
Efter föreställningen var det frågestund där jag satte igång en diskussion om varför det egentligen heter "Västafrikansk dans", eller ännu värre - "Afrikansk dans". Det heter ju aldrig "Europeisk dans"! Fick många olika synpunkter och nu kallar vi det så för bekvämlighetens skull i alla fall. Om vi skriver "Lamba från Mali" på schemat på anläggningen tror jag inte många kommer haha :-)
Jag måste gå och se sådant för att få inspiration ibland. Det är ju så kul att se dans :-) Till våren ska jag ta en kurs i västafrikansk dans - har bara inte bestämt var och för vem denna gången. Afro är fortfarande min favoritklass att instruera och jag vill bli så bra jag kan bli!
Innan jag går och lägger mig så vill jag bara kommentera ett inlägg som Åsa F har skrivit om jobbet som instruktör. Att man önskar man kunde få jobba på heltid med detta härliga yrke - alltså få betalt per timme man lägger ner istället för per klass. Som ett vanligt heltidsjobb. Visst vore det fantastiskt! Att inte behöva jobba med något vid sidan om utan helt fokusera på att instruera och motivera sina deltagare. Det finns en möjlighet att jobba som PT eller danslärare, men ifall man inte vill varken det ena eller den andra, utan bara jobba som gruppträningsinstruktör i 8-10 olika koncept, på heltid? Drömma kan man alltid :-)
Jag tänker personligen så här. Jag var medveten om att man inte klarar sig på att instruera innan jag började. Det är ett jobb för eldsjälar, med många timmars jobb man inte får betalt för, men har jäkligt roligt under. Inget jag klagar över! (Jag HAR faktiskt klarat det i 2 månader utan att svälta, hehe). Det som däremot kan störa mig är att få höra "Det är inte mitt jobb" från en närmaste chef när man ber om hjälp. I min värld finns det inget "ditt" eller "mitt" jobb när man är ett team och någon behöver hjälp. Om jag någon gång ska bli gruppträningsansvarig, vilket är mitt drömjobb, så kommer jag ALDRIG ta orden "Det är inte mitt jobb" i min mun, oavsett om det är min chef eller en ny instruktör som ringer. Man kan förstås inte göra allas jobb. Men det finns olika sätt att säga saker på. Och det finns bra och dåliga sätt att motivera eldsjälar (instruktörer) på :-) Så klart finns det även olika chefer, och även de mest fantastiska har bra och dåliga dagar... Och alla "snedsteg" de gör lär jag mig på inför framtiden ;-) Så man kan alltid hitta något positivt även när man har lust att gnälla lite!
Anledningen till att jag fortsätter brinna för att leda gruppträning trots att yrket är upplagt som en hobby och inte ger någon som helst ekonomisk trygghet är MINA DELTAGARE :-) Jag vill tacka alla grymma deltagare för all feedback och positiv energi ni har gett mig. Just idag vill jag tacka min stepgrupp från Kista, för att ni har fått mig att tycka att det är jätteroligt att leda step. Det var från början inte tanken att jag skulle bli stepinstruktör, men jag utvecklas tillsammans med er och det är högt i tak och härligt på fredagarna :-)
Love
/V
Workshop i Sabar på Marikas dansskola.
http://www.djembe.org/sweden/brev.php?datumtid=2010-11-07-21:58:00
Sabar är en Västafrikansk dans (från Senegal och Gambia) som jag VERKLIGEN VERKLIGEN vill lära mig dansa! Den är underbar. Glad, arg, explosiv, aggressiv och inbjudande allt på samma gång. Det är en dans som främst dansas av kvinnor och är (vad jag vet) den enda dansen som låter kvinnans sexualitet uttryckas på ett sådant framträdande sätt. Männen har också en Sabar, men inte med samma rörelser :-) På bilden syns en kaxig sabar-tjej:
Inte nog med det så är det en gratis workshop i afrikansk dans i Fisksätra på söndag med en lärare från Gambia:
http://www.djembe.org/sweden/brev.php?datumtid=2010-11-09-16:03:00
Inte nog med det - jag hinner inte leda min egen afro på söndag, men mina underbara deltagare i Hägersten som tar på sig sjalar och skakar loss what mamma gave them! Däremot får jag testa en Afro House Explosion, tror det kommer överträffa mina förväntningar så det känns faktiskt helt ok på afro-fronten :-) Och det blir Fit to Flex för hela slanten :-) I like!
En annan jätterolig danshändelse jag missar är en indisk dansföreställning på Södra teatern arrangerad av festivalen Movements i Exil. Det är en duktig dansgrupp från Indien som kommer och visar Bollywood dans i modern tappning. Jag älskar Bollywood dans!!! Sedan blir det dansparty hela kvällen till noga utvald indisk musik i nattklubben, och den som tar med sig en sari får gratis garderob - underbart :-)
Men - jag får dansa Bollywood på konventet med. Hur kunde de gissa att Afro House och Bollywood var mina favoriter just nu?? Mystiskt :-)
Nog om vad jag missar. Ska berätta om vad jag har varit med om idag. Efter fredagssteppen i Kista åkte jag till Södra teatern. Dagens Movements i Exil var västafrikansk dans och svensk folkdans. Båda var fantastiska att se! Först ut var det en dansshow med Afroflu som blandat sabar, lamba, doundoumba med street, house och flamenco. De var GRYMMA! Vilken inspiration man fick. Jag ville göra en sådan klass på en gång :-) Sedan hände det något märkligt... Det kom ut en stel vit skandinavisk kvinna i beige kappa och högklackade boots, skalade av sig allt utom en fantastiskt vacker miniklänning och dansade så man satte andan i halsen :-) Mia Elb, din manifestation av kvinnans frigörelse var ... magisk :-) Rolig, vacker - ALLT :-)
Efter föreställningen var det frågestund där jag satte igång en diskussion om varför det egentligen heter "Västafrikansk dans", eller ännu värre - "Afrikansk dans". Det heter ju aldrig "Europeisk dans"! Fick många olika synpunkter och nu kallar vi det så för bekvämlighetens skull i alla fall. Om vi skriver "Lamba från Mali" på schemat på anläggningen tror jag inte många kommer haha :-)
Jag måste gå och se sådant för att få inspiration ibland. Det är ju så kul att se dans :-) Till våren ska jag ta en kurs i västafrikansk dans - har bara inte bestämt var och för vem denna gången. Afro är fortfarande min favoritklass att instruera och jag vill bli så bra jag kan bli!
Innan jag går och lägger mig så vill jag bara kommentera ett inlägg som Åsa F har skrivit om jobbet som instruktör. Att man önskar man kunde få jobba på heltid med detta härliga yrke - alltså få betalt per timme man lägger ner istället för per klass. Som ett vanligt heltidsjobb. Visst vore det fantastiskt! Att inte behöva jobba med något vid sidan om utan helt fokusera på att instruera och motivera sina deltagare. Det finns en möjlighet att jobba som PT eller danslärare, men ifall man inte vill varken det ena eller den andra, utan bara jobba som gruppträningsinstruktör i 8-10 olika koncept, på heltid? Drömma kan man alltid :-)
Jag tänker personligen så här. Jag var medveten om att man inte klarar sig på att instruera innan jag började. Det är ett jobb för eldsjälar, med många timmars jobb man inte får betalt för, men har jäkligt roligt under. Inget jag klagar över! (Jag HAR faktiskt klarat det i 2 månader utan att svälta, hehe). Det som däremot kan störa mig är att få höra "Det är inte mitt jobb" från en närmaste chef när man ber om hjälp. I min värld finns det inget "ditt" eller "mitt" jobb när man är ett team och någon behöver hjälp. Om jag någon gång ska bli gruppträningsansvarig, vilket är mitt drömjobb, så kommer jag ALDRIG ta orden "Det är inte mitt jobb" i min mun, oavsett om det är min chef eller en ny instruktör som ringer. Man kan förstås inte göra allas jobb. Men det finns olika sätt att säga saker på. Och det finns bra och dåliga sätt att motivera eldsjälar (instruktörer) på :-) Så klart finns det även olika chefer, och även de mest fantastiska har bra och dåliga dagar... Och alla "snedsteg" de gör lär jag mig på inför framtiden ;-) Så man kan alltid hitta något positivt även när man har lust att gnälla lite!
Anledningen till att jag fortsätter brinna för att leda gruppträning trots att yrket är upplagt som en hobby och inte ger någon som helst ekonomisk trygghet är MINA DELTAGARE :-) Jag vill tacka alla grymma deltagare för all feedback och positiv energi ni har gett mig. Just idag vill jag tacka min stepgrupp från Kista, för att ni har fått mig att tycka att det är jätteroligt att leda step. Det var från början inte tanken att jag skulle bli stepinstruktör, men jag utvecklas tillsammans med er och det är högt i tak och härligt på fredagarna :-)
Love
/V
Dags för utvärdering :-)
En ny månad har gått som en dag, dags att utvärdera mina insatser igen :-)
Fakta denna månad:
- 66 klasser
- Har varit och dansat afrikansk dans för tre andra instruktörer vid ett flertal tillfällen och hämtat massor med inspiration. Har även läst på om afrikansk dans så jag kan berätta mer bakgrund för mina deltagare (vilken dans, vilket land, vilka trummor).
- Har bokat en Funky Kids utbildning i januari. Ska hålla tre klasser i veckan med kidsen till våren - jätteroligt!
- Har bokat en Booty Express - utbildning nästa månad. Ja, här ska det formas rumpor! Inte kul med Booty? Jag ska se till att vi har det GRYMT kul :-)
- Har filmat en första klass och sett mig själv "in action" på video
- Har gjort en ny afro-koreografi
- Har gjort en ny dans-koreografi (house)
- Har gjort min första "egna" Fit to flex-koreografi
- Har varit och tränat Zumba och Core för andra instruktörer vid 5 tillfällen
- Har tagit en 3-timmars privatlektion i salsa
Vad kan jag säga om oktober... Tiden har gått fort fort! Jag tycker fortfarande det är hemskt kul att instruera och jag tycker även att jag får mer och mer positiv feedback från kunderna. Ni gör mig glad :-) Jag får också mycket praktiska synpunkter (som att jag ska höja/sänka musiken och vart jag ska stå så att jag syns bäst), vilket jag tycker är toppen.
Jag måste säga att jag älskar Hägersten. Dansgänget där är helt fantastiskt. Vilken energi! Det blir säkert lika varmt i salen som i Guinea. Bara sanden som saknas! Idag har de visat intresse för mina kläder!!! De sa att de "också vill känna sig lite afrikanska!" Jag håller med, kläder är viktigt för känslan. De ska absolut inte innebära några stora utgifter men en liten sak som en sjal eller ett armband förstärker danskänslan och förflyttar dansaren till det land som dansen kommer ifrån. Så jag som syr ska se till att det finns en liten mini-kollektion att låna för de som vill "piffa upp sig" lite :-) Mina kläder kommer snart kunna beställas, men jag är inte där än. En sak i taget :-)
Jag har stött på en fundering... World Class verkar ha en policy att verkligen se varje kund och visa att man känner igen alla. Detta gör centren personliga och ger kunderna en hemkänsla, vilken jag tycker är super. Men det finns en baksida... Var ska man dra gränsen hur personlig man kan vara med sina deltagare? Många som tränar på WC är verkligen jättefina människor som har träningen som en livsstil, och jag blir glad av att stå bredvid dem i salen och träna för andra instruktörer. Men jag tycker att det är viktigt att hitta en balans mellan det hemtrevliga bemötandet och det professionella sättet att umgås på. Jag vill framföra allt inte att någon ska bli ledsen ifall jag av någon anledning inte kan fortsätta leda ett pass, och framför allt inte att någon säger upp sitt kort på grund av det. Så jag jobbar på att "jobba in mig" i en yrkesroll, hur trevligt det än må vara att få nya härliga vänner :-)
Vidare till nästa punkt - min film! Jag har bett min kompis Fredrik filma en afro-klass för att se vad jag kan bli bättre på. Det fanns en hel del :-) Det första jag märkte är ansiktsuttrycken som verkligen behövde bli mer avslappnade. Jag har jobbat på det och tror att det har gjort en viss skillnad :-) Tekniskt var det både bra och dåliga saker, jag behövde jobba mer på mina armar och axlar så att jag verkligen "öppnar upp" och gör cirklar med hela armen, gå ännu längre ner och ÖVERDRIVA rörelsen. Det är med deltagare som med barn - de gör inte som man säger, de gör som man GÖR :-) Så jag har räknat ut en formel: För att de ska gå ner hälften så mycket av det jag säger så ska jag själv gå ner DUBBELT så mycket! Det, ni :-) Här går jag ner en hel del, så ska det se ut:
Sen är det det där med språket... Jag säger BOM BOM en del, men det gör jag på alla mina klasser haha. Jag kanske ska spara på BOM BOM till jag verkligen vill förstärka något, så att det inte blir urvattnat. Men det är lite kul att ha ett uttryck som deltagare känner igen en på. Jag var och körde några klasser för en instruktör som säger AHA! ganska ofta, och efersom jag redan hade en favoritinstruktör som säger AHA och som jag längtar jättemycket efter, så blev jag positivt inställd till den andra med :-) Kärlek från första AHA kallas det för :-) En annan språkgrej jag kom på är att jag pratar mer teknik än känslor, och känslorna i dansen är viktiga så jag har tänkt lite extra på detta. Lite mer bildspråk. "Sträck er mot solen" istället för ett torrt "Sträck upp".
Jag tyckte jag hade ett bra samspel med deltagarna och de hängde med, vilket var kul! En grej jag kan tänka på är att säga lite mer i förväg när det kommer ett nytt steg så de hinner ställa om och får mer flyt. På senare tid har jag även börjat förflytta mig mer i salen istället för att stå på samma ställe där framme, vilket alla inblandade tycker är roligt. Ibland hamnar jag bland deltagarna längst bak och de som står längst fram får ta kommando. Jag tror de tycker det är liite skoj :-)
Vad gäller afro så tycker jag att det är jättekul att min lunchklass på måndagar går bra, trots att den är ny och ligger parallellt med en jättepopulär cyckelklass som har funnits länge. Att båda klasserna går bra innebär att vi har fått fler personer träna gruppträning på lunchen på måndagar, vilket I like :-D
Jag har funderat på vilken dansklass jag ska ta nästa termin och det blir nog afrikanskt. Det är min favoritklass och jag vill bli så bra jag kan bli. Jag tycker det är viktigt att känna till vilka danser och vilka länder rörelserna kommer ifrån, så att man inte klumpar ihop olika stilar under namnet "Afrikansk dans". Afrika är ju jättestort! Och mångfalden som finns i dansvärlden där är obeskrivlig. Så det känns bättre för mig att säga att vi dansar en traditionell dans från Mali till Doudoumba trummor än att säga att vi dansar "traditionell västafrikansk dans". Men jag måste ha mer kött på benen, känner jag!
Nog för idag! Nästa månad blir spännande med Booty utbildning, kvartalsutbildningar och Best of the Best. Och många, många klasser med härliga deltagare :-)
Love
/V
Fakta denna månad:
- 66 klasser
- Har varit och dansat afrikansk dans för tre andra instruktörer vid ett flertal tillfällen och hämtat massor med inspiration. Har även läst på om afrikansk dans så jag kan berätta mer bakgrund för mina deltagare (vilken dans, vilket land, vilka trummor).
- Har bokat en Funky Kids utbildning i januari. Ska hålla tre klasser i veckan med kidsen till våren - jätteroligt!
- Har bokat en Booty Express - utbildning nästa månad. Ja, här ska det formas rumpor! Inte kul med Booty? Jag ska se till att vi har det GRYMT kul :-)
- Har filmat en första klass och sett mig själv "in action" på video
- Har gjort en ny afro-koreografi
- Har gjort en ny dans-koreografi (house)
- Har gjort min första "egna" Fit to flex-koreografi
- Har varit och tränat Zumba och Core för andra instruktörer vid 5 tillfällen
- Har tagit en 3-timmars privatlektion i salsa
Vad kan jag säga om oktober... Tiden har gått fort fort! Jag tycker fortfarande det är hemskt kul att instruera och jag tycker även att jag får mer och mer positiv feedback från kunderna. Ni gör mig glad :-) Jag får också mycket praktiska synpunkter (som att jag ska höja/sänka musiken och vart jag ska stå så att jag syns bäst), vilket jag tycker är toppen.
Jag måste säga att jag älskar Hägersten. Dansgänget där är helt fantastiskt. Vilken energi! Det blir säkert lika varmt i salen som i Guinea. Bara sanden som saknas! Idag har de visat intresse för mina kläder!!! De sa att de "också vill känna sig lite afrikanska!" Jag håller med, kläder är viktigt för känslan. De ska absolut inte innebära några stora utgifter men en liten sak som en sjal eller ett armband förstärker danskänslan och förflyttar dansaren till det land som dansen kommer ifrån. Så jag som syr ska se till att det finns en liten mini-kollektion att låna för de som vill "piffa upp sig" lite :-) Mina kläder kommer snart kunna beställas, men jag är inte där än. En sak i taget :-)
Jag har stött på en fundering... World Class verkar ha en policy att verkligen se varje kund och visa att man känner igen alla. Detta gör centren personliga och ger kunderna en hemkänsla, vilken jag tycker är super. Men det finns en baksida... Var ska man dra gränsen hur personlig man kan vara med sina deltagare? Många som tränar på WC är verkligen jättefina människor som har träningen som en livsstil, och jag blir glad av att stå bredvid dem i salen och träna för andra instruktörer. Men jag tycker att det är viktigt att hitta en balans mellan det hemtrevliga bemötandet och det professionella sättet att umgås på. Jag vill framföra allt inte att någon ska bli ledsen ifall jag av någon anledning inte kan fortsätta leda ett pass, och framför allt inte att någon säger upp sitt kort på grund av det. Så jag jobbar på att "jobba in mig" i en yrkesroll, hur trevligt det än må vara att få nya härliga vänner :-)
Vidare till nästa punkt - min film! Jag har bett min kompis Fredrik filma en afro-klass för att se vad jag kan bli bättre på. Det fanns en hel del :-) Det första jag märkte är ansiktsuttrycken som verkligen behövde bli mer avslappnade. Jag har jobbat på det och tror att det har gjort en viss skillnad :-) Tekniskt var det både bra och dåliga saker, jag behövde jobba mer på mina armar och axlar så att jag verkligen "öppnar upp" och gör cirklar med hela armen, gå ännu längre ner och ÖVERDRIVA rörelsen. Det är med deltagare som med barn - de gör inte som man säger, de gör som man GÖR :-) Så jag har räknat ut en formel: För att de ska gå ner hälften så mycket av det jag säger så ska jag själv gå ner DUBBELT så mycket! Det, ni :-) Här går jag ner en hel del, så ska det se ut:
Sen är det det där med språket... Jag säger BOM BOM en del, men det gör jag på alla mina klasser haha. Jag kanske ska spara på BOM BOM till jag verkligen vill förstärka något, så att det inte blir urvattnat. Men det är lite kul att ha ett uttryck som deltagare känner igen en på. Jag var och körde några klasser för en instruktör som säger AHA! ganska ofta, och efersom jag redan hade en favoritinstruktör som säger AHA och som jag längtar jättemycket efter, så blev jag positivt inställd till den andra med :-) Kärlek från första AHA kallas det för :-) En annan språkgrej jag kom på är att jag pratar mer teknik än känslor, och känslorna i dansen är viktiga så jag har tänkt lite extra på detta. Lite mer bildspråk. "Sträck er mot solen" istället för ett torrt "Sträck upp".
Jag tyckte jag hade ett bra samspel med deltagarna och de hängde med, vilket var kul! En grej jag kan tänka på är att säga lite mer i förväg när det kommer ett nytt steg så de hinner ställa om och får mer flyt. På senare tid har jag även börjat förflytta mig mer i salen istället för att stå på samma ställe där framme, vilket alla inblandade tycker är roligt. Ibland hamnar jag bland deltagarna längst bak och de som står längst fram får ta kommando. Jag tror de tycker det är liite skoj :-)
Vad gäller afro så tycker jag att det är jättekul att min lunchklass på måndagar går bra, trots att den är ny och ligger parallellt med en jättepopulär cyckelklass som har funnits länge. Att båda klasserna går bra innebär att vi har fått fler personer träna gruppträning på lunchen på måndagar, vilket I like :-D
Jag har funderat på vilken dansklass jag ska ta nästa termin och det blir nog afrikanskt. Det är min favoritklass och jag vill bli så bra jag kan bli. Jag tycker det är viktigt att känna till vilka danser och vilka länder rörelserna kommer ifrån, så att man inte klumpar ihop olika stilar under namnet "Afrikansk dans". Afrika är ju jättestort! Och mångfalden som finns i dansvärlden där är obeskrivlig. Så det känns bättre för mig att säga att vi dansar en traditionell dans från Mali till Doudoumba trummor än att säga att vi dansar "traditionell västafrikansk dans". Men jag måste ha mer kött på benen, känner jag!
Nog för idag! Nästa månad blir spännande med Booty utbildning, kvartalsutbildningar och Best of the Best. Och många, många klasser med härliga deltagare :-)
Love
/V
Nya träningsformer kräver nya utmaningar!
Idag har jag upptäckt den spännande världen av pole dancing. Vilken inspiration! Det kommer att bli fler träningstillfällen framöver, och jag bara älskar rörelsemönstret, flexibiliteten och styrkan hos proffsdansarna :-) På bilden nedan är en relativt enkel rörelse man gör om man tränar regelbundet, kolla in:
För att lyckas med pole måste man vara speciellt bra på en sak (enligt en av lärarna på Dancing Queen på Skeppargatan 28 i alla fall): man måste älska sig själv. Gillar du inte det du ser i spegeln är du inte mogen för pole. Jag tror att jag är mogen för pole. Som bevis på detta kommer några lite lätt konstnärliga bilder, eller med andra ord the naked truth!
THE NAKED TRUTH
Dock är jag liiite skraj för att hänga upp och ner om jag ska vara heeelt ärlig :-O Den rädslan ska nog mötas i sinom tid! :-) Först ska jag lära mig hjula. Där finns ett upp-och-ner moment så det kan jag inte. Sedan får vi se ...
LOVE
/V
För att lyckas med pole måste man vara speciellt bra på en sak (enligt en av lärarna på Dancing Queen på Skeppargatan 28 i alla fall): man måste älska sig själv. Gillar du inte det du ser i spegeln är du inte mogen för pole. Jag tror att jag är mogen för pole. Som bevis på detta kommer några lite lätt konstnärliga bilder, eller med andra ord the naked truth!
THE NAKED TRUTH
Dock är jag liiite skraj för att hänga upp och ner om jag ska vara heeelt ärlig :-O Den rädslan ska nog mötas i sinom tid! :-) Först ska jag lära mig hjula. Där finns ett upp-och-ner moment så det kan jag inte. Sedan får vi se ...
LOVE
/V
Tillägnat alla singeltjejer :-)
Jag har en vän som bor i St Petersburg som är otroligt bra på att skriva. När jag läser hennes noveller får jag ofta en känsla av att "jag kunde inte ha sagt det bättre själv". Även denna gång. Och denna gång blev novellen översatt till svenska och tillägnas alla singeltjejer! Håll till godo.
En sann historia ...
Han sa: "Jag gillar många kvinnor. Jag kan inte vara med en enda livet ut".
Hon svarade med ett leende.
Han sa: "Jag är självständig, jag är fri och jag har inga förpliktelser mot någon".
Hon sänkte blicken en aning.
Han sa: "Jag tycker om kvinnor som förstår mig och värdet av min frihet".
Hon fnissade för sig själv.
Han sa: "Ska vi gå hem till dig? Jag gillar dig."
Hon fimpade och tittade honom i ögonen.
Han förstod att det var ett "ja".
Han frågade: "Har du haft många män?"
Hon tryckte sin kropp hårdade mot hans och höll om honom.
Han frågade: "Tycker du om att vara med mig?"
Hon blundade och kysste honom.
Innan han gick sin väg på morgonen sa han: "Allt var fantastiskt, men kan det stanna mellan oss?"
Hon sträckte fram handen och borstade av ett osynligt hårstrå från hans kavaj.
Han sa: "Jag ringer dig någon gång".
Hon nickade och stängde igen dörren.
Han ringde henne redan samma kväll.
Hon var inte hemma.
Han lyckades komma fram på hennes mobil först sent på natten.
Han fick inte komma till henne förrän veckan därpå.
Han frågade: "Har du haft roligt utan mig?"
Hon log och frågade om han ville ha kaffe.
Han ringde henne nästan varje dag.
Ibland svarade hon inte i telefon.
Hon förklarade aldrig varför hon ville ses så sällan.
Han förstod att det är henne han ville ha.
Han blev nervös när hon inte svarade i telefon.
Han blev ursinnig om han fick reda på att någon såg henne med någon annan.
Han ville berätta för alla om deras förhållande.
Det ville inte hon.
Han ville var den ende i hennes liv.
Han kom till henne med en stor bukett röda rosor.
Hon tog emot blommorna, men bad honom ringa innan nästa gång.
Han ville fria till henne.
Hon sa: "Jag är självständig".
Han tände en cigarett, hans händer darrade.
Hon sa: "Jag är fri".
Plötsligt började han frysa.
Hon sa: "Jag har inga förpliktelser. Mot någon".
Han trodde att hjärtat skulle stanna.
Hon sa: "Och det finns ingenting jag vill förändra"...
Ludmila Morozova. (Översättning från ryska).
En sann historia ...
Han sa: "Jag gillar många kvinnor. Jag kan inte vara med en enda livet ut".
Hon svarade med ett leende.
Han sa: "Jag är självständig, jag är fri och jag har inga förpliktelser mot någon".
Hon sänkte blicken en aning.
Han sa: "Jag tycker om kvinnor som förstår mig och värdet av min frihet".
Hon fnissade för sig själv.
Han sa: "Ska vi gå hem till dig? Jag gillar dig."
Hon fimpade och tittade honom i ögonen.
Han förstod att det var ett "ja".
Han frågade: "Har du haft många män?"
Hon tryckte sin kropp hårdade mot hans och höll om honom.
Han frågade: "Tycker du om att vara med mig?"
Hon blundade och kysste honom.
Innan han gick sin väg på morgonen sa han: "Allt var fantastiskt, men kan det stanna mellan oss?"
Hon sträckte fram handen och borstade av ett osynligt hårstrå från hans kavaj.
Han sa: "Jag ringer dig någon gång".
Hon nickade och stängde igen dörren.
Han ringde henne redan samma kväll.
Hon var inte hemma.
Han lyckades komma fram på hennes mobil först sent på natten.
Han fick inte komma till henne förrän veckan därpå.
Han frågade: "Har du haft roligt utan mig?"
Hon log och frågade om han ville ha kaffe.
Han ringde henne nästan varje dag.
Ibland svarade hon inte i telefon.
Hon förklarade aldrig varför hon ville ses så sällan.
Han förstod att det är henne han ville ha.
Han blev nervös när hon inte svarade i telefon.
Han blev ursinnig om han fick reda på att någon såg henne med någon annan.
Han ville berätta för alla om deras förhållande.
Det ville inte hon.
Han ville var den ende i hennes liv.
Han kom till henne med en stor bukett röda rosor.
Hon tog emot blommorna, men bad honom ringa innan nästa gång.
Han ville fria till henne.
Hon sa: "Jag är självständig".
Han tände en cigarett, hans händer darrade.
Hon sa: "Jag är fri".
Plötsligt började han frysa.
Hon sa: "Jag har inga förpliktelser. Mot någon".
Han trodde att hjärtat skulle stanna.
Hon sa: "Och det finns ingenting jag vill förändra"...
Ludmila Morozova. (Översättning från ryska).
Utvärdering :-)
Idag är det en månad sedan jag började jobba som instruktör på World Class. Dags för en första utvärdering :-)
FAKTA
Allting började med en afro 30 min... Nu har jag:
- hållit i 61 klasser på sammanlagt 4 klubbar
- gått två utbildningar (Fit to Flex och Zumba)
- börjat instruera 5 träningsformer jag aldrig tidigare instruerat i
- gjort 5 egna träningsskivor
- gjort 4 egna koreografier
- lärt mig och kört in 3 förkoreograferade program
Egen träning har inte hängt efter. Jag har:
- tränat kickboxing 1-2 ggr i veckan
- gått på andras klasser 15 ggr för att få vägledning och inspiration
- tagit 7 professionella dansklasser på dansskolor
- styrketränat 2-3 gånger i veckan före egen klass
UTVARDERING
Bra utveckling:
- Jag är SÄKER
- Jag vågar ta plats
- Jag sprider glädje. Även planka är KUL med rätt inställning!
- Jag tar inte med privata problem till klubben
- Jag KÖR MED i varje klass för att inspirera deltagarna göra detsamma
- Jag bjuder på mig själv när jag gör fel. Alla kan få en blackout ibland :-)
- Jag är mer fokuserad på vad gruppen gör än på vad jag själv gör
- Jag frågar vad gruppen vill göra
- Jag uppmärksammar om någon har fel teknik och tar upp det som en instruktion för hela gruppen
Saker att bli bättre på:
- Lära ut avancerad koreografi så den blir lättare att följa
- Lära ut enkel koreografi genom att bryta ner den så som jag skulle göra om jag inte kunde den själv
- Kompromissa för kundernas skull för att visa att jag är där just för deras skull
- Höra om de har frågor under klassen
- Inte stressa iväg i början av klassen för att hinna sluta i tid utan presentera mig själv ordentligt :-)
- Skapa sammanhållning i gruppen så att de tycker det är roligt att vara där tillsammans
- Marknadsföra andra klasser efter min klass
- Variera språkbruket för att inte säga exakt samma saker hela tiden
MYCKET att jobba på! I stort har det varit en helt fantastisk månad. Jag gillar det mer och mer helt enkelt :-) Innan våra älskade instruktörer Viktor och Emilia flyttade till Rumänien minns jag att Vik sa till mig: "Du kan bli riktigt fin. Bara du JOBBAR!" Och tro mig guys - jag JOBBAR :-) Jämt :-)
LOVE
/V
FAKTA
Allting började med en afro 30 min... Nu har jag:
- hållit i 61 klasser på sammanlagt 4 klubbar
- gått två utbildningar (Fit to Flex och Zumba)
- börjat instruera 5 träningsformer jag aldrig tidigare instruerat i
- gjort 5 egna träningsskivor
- gjort 4 egna koreografier
- lärt mig och kört in 3 förkoreograferade program
Egen träning har inte hängt efter. Jag har:
- tränat kickboxing 1-2 ggr i veckan
- gått på andras klasser 15 ggr för att få vägledning och inspiration
- tagit 7 professionella dansklasser på dansskolor
- styrketränat 2-3 gånger i veckan före egen klass
UTVARDERING
Bra utveckling:
- Jag är SÄKER
- Jag vågar ta plats
- Jag sprider glädje. Även planka är KUL med rätt inställning!
- Jag tar inte med privata problem till klubben
- Jag KÖR MED i varje klass för att inspirera deltagarna göra detsamma
- Jag bjuder på mig själv när jag gör fel. Alla kan få en blackout ibland :-)
- Jag är mer fokuserad på vad gruppen gör än på vad jag själv gör
- Jag frågar vad gruppen vill göra
- Jag uppmärksammar om någon har fel teknik och tar upp det som en instruktion för hela gruppen
Saker att bli bättre på:
- Lära ut avancerad koreografi så den blir lättare att följa
- Lära ut enkel koreografi genom att bryta ner den så som jag skulle göra om jag inte kunde den själv
- Kompromissa för kundernas skull för att visa att jag är där just för deras skull
- Höra om de har frågor under klassen
- Inte stressa iväg i början av klassen för att hinna sluta i tid utan presentera mig själv ordentligt :-)
- Skapa sammanhållning i gruppen så att de tycker det är roligt att vara där tillsammans
- Marknadsföra andra klasser efter min klass
- Variera språkbruket för att inte säga exakt samma saker hela tiden
MYCKET att jobba på! I stort har det varit en helt fantastisk månad. Jag gillar det mer och mer helt enkelt :-) Innan våra älskade instruktörer Viktor och Emilia flyttade till Rumänien minns jag att Vik sa till mig: "Du kan bli riktigt fin. Bara du JOBBAR!" Och tro mig guys - jag JOBBAR :-) Jämt :-)
LOVE
/V
Träningsglädje :-)
Det var ett tag sedan jag var här, vilket beror på att jag inte kunnat flytta bilder från telefonen :-) Fånigt, men sant. Nu så :-)
Mina veckor går nu jättefort. Klasser, egen träning, klasser, mer egen träning, fler klasser. Jag kan helt ärligt säga att jag lär mig något nytt varje timme. Varje dag gör jag en egen utvärdering och sätter upp nya mål, något jag kan bli bättre på. För man kan alltid bli bättre, eller hur? The stars are the limit :-)
Den här veckan har jag investerat i ett par nya dansskor. När jag kom till min favoritbutik "Six feet under" på Regeringsgatan där jag köpte mina gamla dojor, frågade jag: "Hur länge sedan var det ni låg en bit upp på gatan?" Den glada tjejen svarade: "4-5 år". Det var verkligen dags att skaffa nya med andra ord :-)
Så här ser mina gamla dojor ut efter 4-5 år dans och hopp:
Välanvända och mycket älskade :-) De har bland annat klarat hundratals street dance klasser på SATS, diverse workshops, en street jazz kurs med Omid Dadary på Ackis, en sommarkurs i street jazz med Matte och Emilio, fler events och workshops, fotosessioner samt en och annan fest. Med tanke på hur mycket jag älskar färg är det inte svårt att gissa att jag skulle välja ett par färgglada skor även denna gång. De här är så pass färgstarka att det till och med går att ha svarta kläder till ibland :-) Kolla in:
Nike även denna gång, Nike ÄGER vad gäller street dance dojor. Tills någon bevisar motsatsen så klart ;-) De här rosa är gjorda i samarbete med möbelföretaget Maharam. De är faktiskt gjorda av möbeltyg (det militärgröna) :-) Mycket bekväma och slitstarka. Passar mig bra :-) Det är nästan så jag vill dansa ännu mer nu när jag har så fina skor. Skor och kläder är mycket viktigt när jag dansar. Stilen ska vara rätt, färgen och formen ska vara rätt. Jag får så mycket mer av dansklassen då! Ibland saknar jag det jag vill ha på mig i butikerna. Därför syr jag egna danskläder :-) Imorgon är det premiär för nya Afro Express-klassen i Hägersten, och helt klart har jag sytt nya kläder dagen till ära :-) Någon bild kommer inte här, de har också "premiär" imorgon i Hägersten kl 17 ;-)
En annan rolig sak som har hänt är att min dotter har börjat på sportskolan :-) Med samma träningsglädje som sin mamma:
Springer snabbt gör hon oxå! (Stolt mamma).
Och vad gör vi då när vi inte tränar?
Ibland bakar jag äppelpaj :-) En sån här:
... och vi äter äppelpaj. Massor av äppelpaj! Och annat vi tycker är gott :-) Mums :-)
Ha en fortsatt rolig (tränings)helg allihopa!
Love
/V
Mina veckor går nu jättefort. Klasser, egen träning, klasser, mer egen träning, fler klasser. Jag kan helt ärligt säga att jag lär mig något nytt varje timme. Varje dag gör jag en egen utvärdering och sätter upp nya mål, något jag kan bli bättre på. För man kan alltid bli bättre, eller hur? The stars are the limit :-)
Den här veckan har jag investerat i ett par nya dansskor. När jag kom till min favoritbutik "Six feet under" på Regeringsgatan där jag köpte mina gamla dojor, frågade jag: "Hur länge sedan var det ni låg en bit upp på gatan?" Den glada tjejen svarade: "4-5 år". Det var verkligen dags att skaffa nya med andra ord :-)
Så här ser mina gamla dojor ut efter 4-5 år dans och hopp:
Välanvända och mycket älskade :-) De har bland annat klarat hundratals street dance klasser på SATS, diverse workshops, en street jazz kurs med Omid Dadary på Ackis, en sommarkurs i street jazz med Matte och Emilio, fler events och workshops, fotosessioner samt en och annan fest. Med tanke på hur mycket jag älskar färg är det inte svårt att gissa att jag skulle välja ett par färgglada skor även denna gång. De här är så pass färgstarka att det till och med går att ha svarta kläder till ibland :-) Kolla in:
Nike även denna gång, Nike ÄGER vad gäller street dance dojor. Tills någon bevisar motsatsen så klart ;-) De här rosa är gjorda i samarbete med möbelföretaget Maharam. De är faktiskt gjorda av möbeltyg (det militärgröna) :-) Mycket bekväma och slitstarka. Passar mig bra :-) Det är nästan så jag vill dansa ännu mer nu när jag har så fina skor. Skor och kläder är mycket viktigt när jag dansar. Stilen ska vara rätt, färgen och formen ska vara rätt. Jag får så mycket mer av dansklassen då! Ibland saknar jag det jag vill ha på mig i butikerna. Därför syr jag egna danskläder :-) Imorgon är det premiär för nya Afro Express-klassen i Hägersten, och helt klart har jag sytt nya kläder dagen till ära :-) Någon bild kommer inte här, de har också "premiär" imorgon i Hägersten kl 17 ;-)
En annan rolig sak som har hänt är att min dotter har börjat på sportskolan :-) Med samma träningsglädje som sin mamma:
Springer snabbt gör hon oxå! (Stolt mamma).
Och vad gör vi då när vi inte tränar?
Ibland bakar jag äppelpaj :-) En sån här:
... och vi äter äppelpaj. Massor av äppelpaj! Och annat vi tycker är gott :-) Mums :-)
Ha en fortsatt rolig (tränings)helg allihopa!
Love
/V
En vanlig lördag ...
som jag är nöjd med, då jag har fått göra det jag älskar mest :-)
Dagen började med träning. Tur att jag har fått en riktigt stor träningsväska där alla grejerna får plats, för nu behövs det!
Jag åkte till kick-träningen där nya utmaningar väntade. Tyvärr blev jag tvungen att springa iväg efter en timme - till Alviks Strand och Zumba-Core-combo :-)
Lite tidig var jag (för ovanlighetens skull), och vad gör man då? Utforskar närområdet, såklart! Till exempel denna magnifika utsikt från bryggan:
Det är härligt att mellanlanda på en vacker plats och njuta av att bara vara en stund. En bild säger mer än tusen ord:
Efter en sådan mellanlandning gör det inte så mycket att man är helt ny på ett center och inte känner någon och inte hittar till personalrummet. Att man inte minns koden dit när man väl hittat dörren. Att man inte kan fatta att felet med headsetet är att batteriet sitter bak å fram.
Hinner du "stanna upp" en stund och verkligen ta in omgivningen så kan du lättare känna dig som en del av en större helhet (till exempel naturen). Gör du det så tar du förmodligen inte dig själv på så stort allvar. Då kan du säkert bjuda på att inte alltid vara helt perfekt. Vad gör egentligen de små felstegen om man kan skratta gott åt dem, tillsammans? :-) Dessutom kan man aldrig bli något annat än BÄTTRE och mer erfaren så länge man vill utvecklas!
Jag gick till en pizzeria och beställde en STOR pizza. Hela pizzan och två tallrikar sallad försvann väldigt fort. Jag var visst lite hungrig :-) Jag valde att inte springa iväg på en gång, utan ta en kopp kaffe och sitta en liten stund och titta på folk. Det kan vara kul att bara titta på vad folk har på sig för kläder. Hur ofta gör man det egentligen?..
På eftermiddagen läste jag för Tindra och målade med henne. Hon sade att hon ville gå ut med mig utan att berätta någonting för mormor. Hon ville ha mig för sig själv. Mormor sov. Vi klädde på oss och smög ut. Så gick vi och letade efter "vargar" och "indianer". Vi sköt på "björnar". Plockade magiska svampar och fiskade imaginära fiskar. Barn har verkligen den där förmågan att vara "här och nu" och inte riktigt se skillnaden mellan vad som är dröm/fantasi och vad som är verklighet. Är den så viktig egentligen, denna skillnad?.. Så länge man vill utvecklas och tycker det är roligt att upptäcka livet. Vi gick in igen. Jag lagade hennes favoritmat - spagetti med köttfärssås. Hon är inte överförtjust i grönsaker just nu. Hon tycker de är ganska tråkiga att äta. Mamma har inte "tråkigt" i sitt repertoar. Oliver på gurkstavar blev "körsbär". Morotsslantar och tomatklyftor på gurkstavar - "blommor". "Mera blommor!" skrek fyraåringen. Alla grönsakerna slank ner :-) Jag såg henne äta och njuta av mat som om det var sista måltiden i hennes liv. Jag försökte göra det, jag med. Jag var inte lika bra på det, måste jag erkänna :-)
Gör det som ger dig en känsla av närvaro, här och nu. Andas. Skratta. Gör det du gillar bäst och det som gör dig lycklig. Gör så mycket du vill! NU! Du får inte leva om ditt liv vid ett annat tillfälle. Någon gång hörde jag uttrycket: "When your life flashes before your eyes, make sure you've got plenty to watch!" Jag tror nog jag skulle ha en del att kolla på :-)
LOVE
/V
Dagen började med träning. Tur att jag har fått en riktigt stor träningsväska där alla grejerna får plats, för nu behövs det!
Jag åkte till kick-träningen där nya utmaningar väntade. Tyvärr blev jag tvungen att springa iväg efter en timme - till Alviks Strand och Zumba-Core-combo :-)
Lite tidig var jag (för ovanlighetens skull), och vad gör man då? Utforskar närområdet, såklart! Till exempel denna magnifika utsikt från bryggan:
Det är härligt att mellanlanda på en vacker plats och njuta av att bara vara en stund. En bild säger mer än tusen ord:
Efter en sådan mellanlandning gör det inte så mycket att man är helt ny på ett center och inte känner någon och inte hittar till personalrummet. Att man inte minns koden dit när man väl hittat dörren. Att man inte kan fatta att felet med headsetet är att batteriet sitter bak å fram.
Hinner du "stanna upp" en stund och verkligen ta in omgivningen så kan du lättare känna dig som en del av en större helhet (till exempel naturen). Gör du det så tar du förmodligen inte dig själv på så stort allvar. Då kan du säkert bjuda på att inte alltid vara helt perfekt. Vad gör egentligen de små felstegen om man kan skratta gott åt dem, tillsammans? :-) Dessutom kan man aldrig bli något annat än BÄTTRE och mer erfaren så länge man vill utvecklas!
Jag gick till en pizzeria och beställde en STOR pizza. Hela pizzan och två tallrikar sallad försvann väldigt fort. Jag var visst lite hungrig :-) Jag valde att inte springa iväg på en gång, utan ta en kopp kaffe och sitta en liten stund och titta på folk. Det kan vara kul att bara titta på vad folk har på sig för kläder. Hur ofta gör man det egentligen?..
På eftermiddagen läste jag för Tindra och målade med henne. Hon sade att hon ville gå ut med mig utan att berätta någonting för mormor. Hon ville ha mig för sig själv. Mormor sov. Vi klädde på oss och smög ut. Så gick vi och letade efter "vargar" och "indianer". Vi sköt på "björnar". Plockade magiska svampar och fiskade imaginära fiskar. Barn har verkligen den där förmågan att vara "här och nu" och inte riktigt se skillnaden mellan vad som är dröm/fantasi och vad som är verklighet. Är den så viktig egentligen, denna skillnad?.. Så länge man vill utvecklas och tycker det är roligt att upptäcka livet. Vi gick in igen. Jag lagade hennes favoritmat - spagetti med köttfärssås. Hon är inte överförtjust i grönsaker just nu. Hon tycker de är ganska tråkiga att äta. Mamma har inte "tråkigt" i sitt repertoar. Oliver på gurkstavar blev "körsbär". Morotsslantar och tomatklyftor på gurkstavar - "blommor". "Mera blommor!" skrek fyraåringen. Alla grönsakerna slank ner :-) Jag såg henne äta och njuta av mat som om det var sista måltiden i hennes liv. Jag försökte göra det, jag med. Jag var inte lika bra på det, måste jag erkänna :-)
Gör det som ger dig en känsla av närvaro, här och nu. Andas. Skratta. Gör det du gillar bäst och det som gör dig lycklig. Gör så mycket du vill! NU! Du får inte leva om ditt liv vid ett annat tillfälle. Någon gång hörde jag uttrycket: "When your life flashes before your eyes, make sure you've got plenty to watch!" Jag tror nog jag skulle ha en del att kolla på :-)
LOVE
/V
Min enda "tvunget" lediga helg den här terminen...
blev jätterolig! :-) Jag var över till Finland med min bästa träningskompis Nancy och hämtade mamma som anlänt från fjärran land. Vi hade SKOJ :-) Det var lite "kass" musik på dansgolvet, men lite dans blev det av, och mycket prat om träning och övriga livet ...
Jag hade självfallet med mitt älskade Jukari band så jag hade något att leka med i hytten :-)
Lite mer stretch ...
Å så ut på dansgolvet! "Party time" :-D
... och sedan utprovning av roliga hattar i butiken:
Är vi inte knäppa haha :-)
Sen var det lite festmat och dricka också ... Men bara LITE! :) Eller hur, Nancy?
Vädret var härligt och himlen vackert. En perfekt kväll :-)
Härligt med goda vänner som hänger med i vått och torrt :-) Vi fick ju hem morsan, och roligt hade vi på köpet.
Love
/V
Jag hade självfallet med mitt älskade Jukari band så jag hade något att leka med i hytten :-)
Lite mer stretch ...
Å så ut på dansgolvet! "Party time" :-D
... och sedan utprovning av roliga hattar i butiken:
Är vi inte knäppa haha :-)
Sen var det lite festmat och dricka också ... Men bara LITE! :) Eller hur, Nancy?
Vädret var härligt och himlen vackert. En perfekt kväll :-)
Härligt med goda vänner som hänger med i vått och torrt :-) Vi fick ju hem morsan, och roligt hade vi på köpet.
Love
/V
Mina klasser :-)
Hej hopp alla ni som har frågat och undrat när jag har klasser! Kan även vara bra att ha för er som vill att jag vikar. Här kommer mitt schema:
Måndag:
11:30 Afro 30 min WC Kista
12:05 Core Express WC Kista
17:00 Z-express (ZZZZZZZZZZumba!) WC Alvik
18:50 Jukari Fit to Flex WC Kista
Tisdag:
17:00 Z + Core WC Kista
Onsdag:
11:30 Core + Z WC Kista
Torsdag:
17:00 Afro 30 min WC Kista
Fredag:
17:00 Step WC Kista
Lördag:
12:05 Z+Core WC Alvik
Söndag:
17:00 Afro Express WC Hägersten
Prova gärna Jukari Fit to Flex, en ny revolutionerande stretch-klass som gör att man kommer "närmare sin gräns". Jukari betyder "leka", så ni förstår att vi ska ha KUL :-)
Så glad ser man ut när man gör "Figure 8" :-)
Rock on!
/V
Måndag:
11:30 Afro 30 min WC Kista
12:05 Core Express WC Kista
17:00 Z-express (ZZZZZZZZZZumba!) WC Alvik
18:50 Jukari Fit to Flex WC Kista
Tisdag:
17:00 Z + Core WC Kista
Onsdag:
11:30 Core + Z WC Kista
Torsdag:
17:00 Afro 30 min WC Kista
Fredag:
17:00 Step WC Kista
Lördag:
12:05 Z+Core WC Alvik
Söndag:
17:00 Afro Express WC Hägersten
Prova gärna Jukari Fit to Flex, en ny revolutionerande stretch-klass som gör att man kommer "närmare sin gräns". Jukari betyder "leka", så ni förstår att vi ska ha KUL :-)
Så glad ser man ut när man gör "Figure 8" :-)
Rock on!
/V
Dags för flera avslöjanden på moveshake
Hej!
Det var ett tag sedan jag avslöjade några myter... Tiden går så fort! Kan någon stoppa det här snabbtåget? Jag vill hoppa av :-)
Hur som helst har jag diskuterat mat och träning med mina vänner, och kommit fram till några myter som behöver "avslöjas". Här kommer de: SANNING eller MYT?
1 Det spelar ingen roll vad och var man äter, så länge det är nyttig, näringsrik mat.
FET MYT!
Sneglar du på grillad kyckling i mataffären på vägen från jobbet eller träningen och tänker: "Det är väl bra, mycket proteiner?" Köper du en kebab i pitabröd och tänker: "Det är ju ganska nyttigt, bara kött och grönsaker?" Du tror väl inte på allvar att man använder högkvalitativ olivolja för att grilla en kyckling som kostar 40 kronor??Gud vet vad den har grillats i alltså. Liksom kebab, hamburgare, falafel och annan billig snabbmat. Visst kan man äta det om man tycker det är gott. Ibland alltså. Men man ska definitivt inte inbilla sig att det är någon bra mat! Ta kontroll över ditt kök så får du bra mat :-) Om det nu inte är så att du kan ha tid och råd med lite mer genomtänkta utemåltider...
Lägg inte grillad kyckling från ICA på tallriken alltför ofta alltså...
2. Du kan lättare hålla vikten om du tänker på vad du äter.
MYT!
Grejen är att du lättare kan hålla vikten om du INTE tänker på vad du äter, och framför allt inte tänker på vad du äter NÄR du väl äter. Impulser från hjärnan påverkar oss mer än vad vi tror! Tänker vi nojiga tankar kring mat och träning så kan hjärnan ställa in kroppen på att spara näring istället för att förbränna den. Och vad är den bästa och rikaste näringen ur kroppens perspektiv? FETT!!! Jag ska förklara processen lite mer.
Föreställ dig att du äter en kaka och tänker: "Åh, jag har inte tränat idag, jag borde verkligen inte äta den här kakan." Vad du ställer in din hjärna på då är följande: "Det är inte meningen att denna kaka ska komma in i kroppen, bäst att spara den för man vet inte om det blir någon mer kaka i framtiden!" Och dessutom följande: "Efter träning ska man ha en kaka för man måste kompencera träningen med något gott". Det du gör är programmerar kroppen att spara på näring istället för förbränna.
Nu är det så att många tror att jag har någon sorts "naturlig" överaktiv ämnesomsättning som gör att jag kan äta vad jag vill utan att gå upp i vikt. Det har jag inte. Jag är en helt vanlig tjej. Som har valt att inte tänka nojiga tankar kring mat och räkna kalorier. Genom det har jag lärt kroppen att förbränna det som kommer in och inte spara på något onödigt. Jag ger kroppen vad den vill ha. I lagom mängd. Utan några som helt förbehåll eller skuldkänslor. Det enda jag är TÄNKER aktivt kring mat är att inte fortsätta äta när jag är mätt. Det räker långt :-) Sedan är det så att jag är fullständigt galen i grönsaker, vilket gör att jag hinner sätta i mig en halv skål sallad innan maten är klar. Gör man det kan man ju äta vad som helst sen, för så himla mycket får ju inte plats hahahahaha. Skämt åsido - släpp "nojan". Lär kroppen att det är naturligt att äta och inte något straffbart. Ställ inte in hjärnan på svält genom att jojo-banta eller hoppa över måltider. Du vinner inget på det i det långa loppet.
Titta, det är några som inte tänker: "Jag borde inte äta den här glassen". Ser det inte njutningsfullt ut? :-) Njut du också. För det är du värd.
Sista för idag:
3. Man har svårare att hålla vikten om man sover för lite.
SANT!
Detta är ingen myt utan vetenskapligt bevisat. Du får svårare att hålla vikten om du sover för lite! Sover du för lite så är du trött på dagen. Är du trött på dagen så äter du mer, och dessutom mer onyttiga saker. Varför? Kroppen suktar efter något hela tiden. Suktar den efter vila och du vägrar ge den vila, så börjar den sukta efter mat. Hjärnan börjar liksom skicka fel signaler, den säger att du är hungrig fast du bara är trött. Kroppen är för trött för att hålla på och smälta fullkornspasta. Den vill helst ha bullar och glass, för det ger snabb energi. Inte så konstigt egentligen om man tänker efter :-)
Så sov gott, alltså :-) Jag ska försöka göra det jag med. GOD NATT!
Love
/V
Det var ett tag sedan jag avslöjade några myter... Tiden går så fort! Kan någon stoppa det här snabbtåget? Jag vill hoppa av :-)
Hur som helst har jag diskuterat mat och träning med mina vänner, och kommit fram till några myter som behöver "avslöjas". Här kommer de: SANNING eller MYT?
1 Det spelar ingen roll vad och var man äter, så länge det är nyttig, näringsrik mat.
FET MYT!
Sneglar du på grillad kyckling i mataffären på vägen från jobbet eller träningen och tänker: "Det är väl bra, mycket proteiner?" Köper du en kebab i pitabröd och tänker: "Det är ju ganska nyttigt, bara kött och grönsaker?" Du tror väl inte på allvar att man använder högkvalitativ olivolja för att grilla en kyckling som kostar 40 kronor??Gud vet vad den har grillats i alltså. Liksom kebab, hamburgare, falafel och annan billig snabbmat. Visst kan man äta det om man tycker det är gott. Ibland alltså. Men man ska definitivt inte inbilla sig att det är någon bra mat! Ta kontroll över ditt kök så får du bra mat :-) Om det nu inte är så att du kan ha tid och råd med lite mer genomtänkta utemåltider...
Lägg inte grillad kyckling från ICA på tallriken alltför ofta alltså...
2. Du kan lättare hålla vikten om du tänker på vad du äter.
MYT!
Grejen är att du lättare kan hålla vikten om du INTE tänker på vad du äter, och framför allt inte tänker på vad du äter NÄR du väl äter. Impulser från hjärnan påverkar oss mer än vad vi tror! Tänker vi nojiga tankar kring mat och träning så kan hjärnan ställa in kroppen på att spara näring istället för att förbränna den. Och vad är den bästa och rikaste näringen ur kroppens perspektiv? FETT!!! Jag ska förklara processen lite mer.
Föreställ dig att du äter en kaka och tänker: "Åh, jag har inte tränat idag, jag borde verkligen inte äta den här kakan." Vad du ställer in din hjärna på då är följande: "Det är inte meningen att denna kaka ska komma in i kroppen, bäst att spara den för man vet inte om det blir någon mer kaka i framtiden!" Och dessutom följande: "Efter träning ska man ha en kaka för man måste kompencera träningen med något gott". Det du gör är programmerar kroppen att spara på näring istället för förbränna.
Nu är det så att många tror att jag har någon sorts "naturlig" överaktiv ämnesomsättning som gör att jag kan äta vad jag vill utan att gå upp i vikt. Det har jag inte. Jag är en helt vanlig tjej. Som har valt att inte tänka nojiga tankar kring mat och räkna kalorier. Genom det har jag lärt kroppen att förbränna det som kommer in och inte spara på något onödigt. Jag ger kroppen vad den vill ha. I lagom mängd. Utan några som helt förbehåll eller skuldkänslor. Det enda jag är TÄNKER aktivt kring mat är att inte fortsätta äta när jag är mätt. Det räker långt :-) Sedan är det så att jag är fullständigt galen i grönsaker, vilket gör att jag hinner sätta i mig en halv skål sallad innan maten är klar. Gör man det kan man ju äta vad som helst sen, för så himla mycket får ju inte plats hahahahaha. Skämt åsido - släpp "nojan". Lär kroppen att det är naturligt att äta och inte något straffbart. Ställ inte in hjärnan på svält genom att jojo-banta eller hoppa över måltider. Du vinner inget på det i det långa loppet.
Titta, det är några som inte tänker: "Jag borde inte äta den här glassen". Ser det inte njutningsfullt ut? :-) Njut du också. För det är du värd.
Sista för idag:
3. Man har svårare att hålla vikten om man sover för lite.
SANT!
Detta är ingen myt utan vetenskapligt bevisat. Du får svårare att hålla vikten om du sover för lite! Sover du för lite så är du trött på dagen. Är du trött på dagen så äter du mer, och dessutom mer onyttiga saker. Varför? Kroppen suktar efter något hela tiden. Suktar den efter vila och du vägrar ge den vila, så börjar den sukta efter mat. Hjärnan börjar liksom skicka fel signaler, den säger att du är hungrig fast du bara är trött. Kroppen är för trött för att hålla på och smälta fullkornspasta. Den vill helst ha bullar och glass, för det ger snabb energi. Inte så konstigt egentligen om man tänker efter :-)
Så sov gott, alltså :-) Jag ska försöka göra det jag med. GOD NATT!
Love
/V
Bollkänsla, någon?
Hej, det var ett tag sedan! Måste ventilera en sak idag. Läste nämligen ett Fitnessmagazine-inlägg skriven av en grymt vältränad fitnesskille som jag anser vara riktigt smart och kunnig inom träning, Fredrik Andersson:
Det inleddes med: "Skippa dem!
Då menar jag balansbollar, brädor och rullar... Varför då då? Funktionell träning "is the shit" tänker ni då kanske, verkligen FANTASTISKT för bålstabiliet och kroppskontroll...
Nope... Ledsen, sorry men tyvärr så är det inte alls så. Jag ska motivera mitt resonemang, men först en fråga till er:
- Hur funktionellt är det att stå på ett ben, lyfta en vikt i ena handen och balansera på ett ostabilt underlag? Händer det DIG ofta i vardagen? :)
nono om du vill bygga en grym core...." Läs hela inlägget här: http://www.fitness-magazine.com/fredriksblogg/
Detta tyckte jag var ett hemskt spännande ämne som jag gärna vill kommentera och spinna vidare på här på moveshake :-) Inlägget gick ut på att man ska skippa bollar för att bygga muskler. För att det inte är så bra att inte ha balans när man ska bygga myskler. För att man behöver stå stadigt för att kunna få kraft. Smart resonemang :-) Men vem har överhuvudtaget sagt att balansollar och brädor är till för att BYGGA MUSKLER? Det har jag ALDRIG hört, hahaha säger man verkligen det på SATS? *ASG* bygga myskler medans man hänger i luften :-D Det skulle jag vilja se!
Däremot är bollen suverän om du vill kunna följande:
- göra 2-3 piruetter i följd åt samma håll;
- "hänga kvar" med benet i luften till han som sjunger säger "I'm falling";
- snurra in mot din partner i salsa eller bugg - istället för mot någon annans partner eller stolpen!
Med andra ord är bollen oersättlig för en dansare (om man nu inte har en lina genom vardagsrummet och kan träna balans på den istället).
"Bålstabilitet" och "building core muscles" är inte riktigt samma sak. Det är inte för att bygga muskler som man köper bollen, utan främst för att bli smidig och få bra hållning och balans. Min danslärare Omid Dadary har en gång lärt mig en grym övning på bollen som gjorde att jag äntligen kunde snurra flera varv :-) Den gör jag ganska ofta fortfarande. Den är ASJOBBIG!
Min favoritövning både hemma och i gymmet :-) Den har INGET att göra med att bygga core. Bygger gör jag på andra sätt. En hemlis från "Veras skola": är ditt syfte att bygga en grym core på minimal tid? Glöm vägen till gymmet och maskiner! Använd enbart EGNA KROPPEN som motstånd. Det funkar. Jag lovar! Vill du veta hur? Det går bra att boka tid hos mig :-)
Bollar och brädor uppfyller alltså ett helt annat syfte än att bygga muskler. All träning handlar inte om att bygga muskler. Men de gånger den gör det så ska man även kunna träna stabilitet och smidighet om man vill för att kunna använda musklerna också - om man nu så önskar. Detta är särskilt viktigt för killar som bygger muskler och samtidigt ha tunga jobb - till exempel vårdare eller polis. I och med musklerna lyfter man tyngre saker utan att tänka efter och tänka på HUR man lyfter. Resultat: Ryggen är paj. En person som är smidig skadar sig inte lika lätt, för kroppen lär sig att röra på sig för att "balansera" tyngden. 
Ser bilden ovan weird och icke-funktionell ut? Håller helt med! Men jag ska ge exempel på två vardagssituationer där man inte står med två ben på stabilt underlag:
1. Knyta skorna i stående position samtidigt som man har ett barn runt halsen.
2. Balansera en kokande gryta över spisen i en hand samtidigt som du försöker förflytta dig till höger medan samma barn håller i båda dina fötter med ett järngrepp.
Det händer MIG ofta i vardagen. Testa det får ni se! ;-)
Love
/V
